När kroppen går på automatik.

2016-04-10 ☼ 13:35:26
 
Jag kommer nog aldrig bli som dem, jag kommer nog aldrig kunna vara "hon". Men här står jag, mitt i smeten, står jag här och letar desperat efter hjälp. Jag skriker, jag gråter och slåss men det är ingen som ser mig. Ingen ser mina bekymmer, ingen hör mitt rop på hjälp. 
Fan, alla lämnade mig. Vart är mina vänner? Var är A? Göran? Örebro? 
Hittade så många vänner men alla försvann fortfarare än vad jag hann limma fast dem hos mig. Jag är evigt dömd att vara ensam. 
 

Börjar blogga igen,

2016-02-11 ☼ 01:17:39
Hur kan jag fortfarande ha flera unika besökare varje dag även om jag inte bloggar?
 
Jag tänkte ta upp det här med bloggandet igen. Ska börja göra en ny design nästa vecka så kanske jag blir sugen på bloggandet igen. Känns som jag kanske är i behov av att skriva av mig då jag har slutat gå till psykologen. Tro mig, det har hänt väldigt många nya saker sedan sist. Men det kan jag ta i ett senare inlägg. Tänkte mest meddela att jag lever och att jag tänker ta upp bloggandet igen. Kul?

Psykfrågor - igen.

2015-07-07 ☼ 19:09:45
Har du kontakt med en psykolog/läkare?
Går till min psykolog en gång i veckan och träffar min beroendeläkare en gång varje månad. Annars är det provtagningar varannan månad. 
 
Äter du några mediciner?
Äter Antabus 400mgx200mg, 6 st Campral/dag, Propavan, Fluoxetin. 
 
Självskadar du dig?
Inte alls lika mycket som förr, nu händer det att jag får återfall då och då. 
 
Hur är dina sömnrutiner?
Jag har väldigt svårt att slappna av på kvällarna och brukar inte somna innan klockan 01. Under natten vaknar jag flera gånger. Totalt brukar jag få 4-5 timmars sömn med en väldans massa avbrott under natten. 

Har du några matproblem?
Nja, är väldigt kräsen, men jag äter iallafall. 

Relationer, hur funkar dem?
Bajs :) 

Favoritlåt när du är nedstämd?
Åh, stannar nog med Blue and Alone av Weeping Willows. 

Favoritlåt när du är glad? 
Anastasia av Slash. 

Senaste gången du grät?
För två timmar sedan. 

Uppdatering 20150707

2015-07-07 ☼ 19:01:14
Hej, jag lever. I ett jobbigt och ensamt läge så lever jag ännu. Förlåt för er som jag har oroat, har bara varit så upptagen och lagt bloggandet åt sidan en stund. Men nu är jag tillbaka.
Senaste gången ni fick läsa om mitt liv var den 31/3-15. Det har gått 4 månader där emellan och som ni förstår har det hänt väldigt mycket.
Har förlorat en nära vän som omkom i en bilolycka, så gick på min första begravning. Till en vän som är yngre än mig. Det var en helt sjuk känsla. Så overkligt men så väldigt fint. Fick också veta att min farbror har hudcancer och jag var tvungen att avliva min trogna och vackra hund Ludde som har funnits i mitt liv i 16 år. Farmor har blivit sämre och det är jobbigt att se henne så svag och deprimerad. Gått upp 100% på jobbet medans kroppen har gått ner väldigt mycket i vikt. Har haft lite olika incidenter med alkoholen sen sist också. 2 gånger har jag hamnat på sjukhuset p.g.a alkoholintox sedan mars. Sist jag drack var i lördags vilket resulterade till att mina två bästavänner Göran och C har skrivit till varandra att jag behöver riktig hjälp och dem har tagit avstånd från mig nu. C skrev till och med till mig att jag bara vill "knulla allt och alla", men det är tydligen okej att säga. För fy skam om du dricker dig full men det är helt okej att skriva kränkande meningar till sin bästavän. 
Självskadandet? Ja, det finns fortfarande här, fick tillbringa en hel dag på psykiatrin för en månad sedan. 
 
 
Jag är snart 21, men det känns som att jag beter mig som en 14åring. Jag känner mig inte vuxen någonstans. 

Jag lever.

2015-03-31 ☼ 10:52:29
Varför är jag så dålig på att uppdatera bloggen? Varför hittar jag inga ord? Inga meningar? Inte ens en punkt?
Just idag är läget stabilt. Jag är varken glad eller ledsen. Håller på att fixa mig för jobbet. Hatar att jobba kväll, men det får gå. 
Vad händer annars i mitt patetiska och värdelösa liv? Jag träffar farmor så ofta som det går, hon ska till och med komma hit på fredag och äta lite påskmiddag. Är på jobbet alldeles för ofta. Köpt iPhone 6. Undviker min psykolog. Äter fortfarande antabus fast det är riktigt tufft att vara på fester med vännerna utan att dricka. 
 
Jag lever.

Psykfrågor.

2015-03-19 ☼ 12:18:40
Har du kontakt med en psykolog/läkare?
Ja, jag går hos en psykolog en gång i veckan och har kontakt med läkare via telefon ungefär varannan vecka. Annars går jag ganska regelbundet till vårdcentralen och träffar min husläkare p.g.a fysiska sjukdomar och blodprov. 

Äter du några mediciner?
Jag äter antabus 400mg tre gånger i veckan och Fluoxetin, äter också omeprazol och tar lactulose. 

Självskadar du dig?
Tyvärr har rakbladen fortfarande en betydande roll i mitt liv. 

Hur är dina sömnrutiner?
Ibland har jag lätt att somna men för det mesta tar det 2 timmar innan jag somnar. Under nattens gång vaknar jag flera gånger. Brukar somna runt 1-2 och vakna runt 7. 

Har du några matproblem?
Jag äter men maten smakar inte längre. Allt på tallriken känns tråkigt och som ett måste. Jag har gått ner ganska mycket i vikt. 

Relationer, hur funkar dem?
Jag skjuter undan folk och söker bråk. Relationer funkar inte alls i min vardag. 
 
Favoritlåt när du är nedstämd?
Blue and Alone av Weeping Willows. 

Favoritlåt när du är glad? 
Nobody To Love (radio edit) av Sigma. 
 
Senaste gången du grät?
Inatt. 

Välkommen 2015

2015-03-19 ☼ 08:28:47
 
Här är en antagligen alldeles för sen uppdatering. Men jag lever, jag har överlevt. Överlevt några av de jobbigaste månaderna i mitt liv. Stressen har varit uppe i halsen, tårarna har tagit slut, blodet har färgat alla kläder, skriket har tagit slut och aptiten är bortblåst. Men jag står upp.
Nu för tiden går jag hos psykologen en gång i veckan, idag ska vi gå djupare i behandlingen. Jag har ätit antabus sedan nyårsskiftet. För er som inte vet: nyårsnatten spenderades på akuten. 
Jobbet tar upp all min tid, men på något sätt är det skönt och det enda som gör mig glad i dagens läge. Arbetskollegorna som jag antaglingen spenderar all för mycket ledig tid på, jobbet som har ökats till 100%. 
A och jag fortsätter i samma takt och min kärlek till honom är starkare än någonsin. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, jag gråter om nätterna för jag saknar honom och under dagarna är jag orolig att han träffar en annan tjej. 


Den här slampan checkar ut

2014-12-09 ☼ 23:04:49
Förlorar mig i ångestens värld. Skär sönder benen och ska fan skära sönder mina fula armar och handleder. Jag förtjänar det här. Jag är så jäkla äcklig att jag förtjänar att blöda. Att blöda ur egengjorda sår. Strö salt över det. Sparkar och slår, allt för att hitta en smärta som bedövar det hemska som finns i mig. Allt för att hindra mig från att skada andra. En ständig påminnelse att aldrig skada andra. 
Fast jag skriker. Skriker på bästavän en, säger åt henne att stanna utanför mitt liv. Hon ska fan inte få bestämma eller rädda. För jag är redan förlorad. Den här jävla slampan är förlorad. Sedan länge sedan. Förstår inte att det tog såhär lång tid att inse. Jag är tappad. Bortom kontroll och räddning. Jag är ett skal. En slampa. Ett monster. Jag är djävulen själv. 

Ni kan aldrig, aldrig, aldrig någonsin rädda mig. Ge upp hoppet, precis som jag gav upp hoppet. Det är en lättnad. Att bara släppa och ge upp.

Update from this hell

2014-11-30 ☼ 07:26:21
Jobbat två nätter i raden. Precis klivit av mitt andra pass. Nu blir det att åka hem och slagga. Sen kör vi sista natten. 
Just det, ska börja gå på rad från och med 1 januari. Tjänsten är på 75%, vilket blir bra med tanke på studierna. 
Annars: julkänslor, självmordstankar, prestationångest, obesvarad kärlek, alkoholproblem och isolering. Ska börja på meds igen och gå till en psykolog på vuxenpsyk again... Psykologen vill ta tag i mina alkoholvanor, men jag sa strängt nej. Jag vill inte tänka om eller sluta med alkoholen. Jag har fan inga problem. 

It's a worhtless thought.

2014-11-21 ☼ 20:27:04
 
Han säger något och upprepar sig. "Vadå?". Han säger igen: "Du förtjänar mer". Jag kollar upp på honom, mina tomma ögon möter hans. Hans varma ögon som är fyllda av hopp och liv. Jag tänker att nej, det är fan du som är värd mer än mig och mitt mående. Men jag tar hans hand, låter den få hamna på min rygg och han tar tag i mig. Trycker mig närmare. Hans hårda kramar är det bästa som finns, det som får mig att känna lite hopp och värme här i samhället. 
Jag älskar att kolla på allt som han gör. Hur han drar handen genom håret och skägget, hur han snarkar, hur bröstet trycks in och ut när han andas. hur han för gaffeln mot munnen, hur han tar en sipp från glaset fylld med mjölk eller juice, hur han går och hur han blåser in röken i lungorna. 
Han säger något fånigt och jag kommer på mig själv att jag ler. Försiktigt puttar jag bort en hårslinga som har hamnat fel och sparkar lite på marken. Han tänder en cigarett och frågar om jag vill ha. Jag skakar på huvudet, jag vill ägna den här stunden åt att kolla på honom. Men efter några bloss bestämmer jag mig för att tända en själv. Han lånar sin tändare. 

Men i slutet vill jag inte tömma hans ögon så som jag tömde mina ögon.
 

Vilka är ni egentligen?

2014-11-12 ☼ 19:21:35
 
Skitmånga bloggläsare, men får typ max en-två kommentarer på inläggen. Vilka är ni? Lider ni också av psykiska åkommor? Vill veta mer om er. Vet typ vilka fem av mina bloggläsare är. Berätta om er.
 
Annars då? Tog mig i arslet och skickade in en skoluppgift. Ligger så jäkla mycket efter för det är svårt att fokusera sig. Dessutom känns det onödigt att plugga om jag ändå inte lever liksom. Säger inte att jag kommer ta livet av mig men det lockar ganska mycket och skulle inte direkt bli ledsen ifall någon sköt mig och avslutade allting. Känns bara som att jag inte kommer leva efter julafton. Typ en månad kvar. Dags att göra saker från sin bucketlist kanske?

Chasing cars.

2014-11-11 ☼ 22:37:06
 
Rädsla. Omänsklig. Ångest. Hopplöshet. Mardrömmar. Prestationsångest. Stress. Tvång. Mörka tankar. Självhat. Självmord.
 
Jag lever i en mörk värld samtidigt som jag gör mitt bästa för att hitta ett ljus. Men så fort jag hittar en ljuskälla släcks den ganska fort. Jag hinner inte ens nudda eller värma mig. Ångesten drar mig ifrån gång på gång. Jag hatar, mest mig själv men även andra. Familjen och vännerna. Jag drar mig undan, är inlåst inne i badrummet större tiden av dagarna. Skruvar duschen på högsta styrka, låtsas att jag duschar. Men dem borde förstå snart att det inte är normalt. 
Tidigare har rakbladen varit ett föremål, ett hjälpande föremål. Nu är rakbladen vackra och fina. Jag tycker om känslan att alltid trycka hårdare för varje dag. Jag känner en makt, att kunna kontrollera hur djupt jag ska skära utan att sy eller dö. Fast skulle inte ha något emot att tappa kontrollen. 
Så säg inte att alla kan bli friska. Vissa är hopplösa och sitter fast i den här skiten tills dem lyckas ta livet av sig. Jag är en av dem. En av dem som egentligen inte vill ha någon hjälp. Jag ser ändå ingen framtid. Jag kan inte se mig själv om 10 år och det är så illa att jag inte ens ser mig själv om ett år. Jag ger mitt psyke tills julafton. Sen ger jag upp. För jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte.
 

Fett depp

2014-11-11 ☼ 11:43:06
Senaste tiden. Jag har druckit, gått vilse och börjat klä av mig alla kläder sent på natten utomhos. Skrapat upp mina armar och ben, slagits med min bästavän, skurit upp låret ännu mer. Pratat med A i telefonen nästan 5 timmar. Träffat A, supit, tagit en massa tabletter, knullat, ätit ute, kollat skräckfilmer med A och Syster. 
Pappa tog för mycket zoplikon med alkohol vilket resulterade till att polisen kom för att hämta honom. Han gömde sig i skogen, polisen gick upp med polishund och hittade honom. Tog honom till sjukhuset där dem ville skicka honom vidare till Akademiska i Uppsala, han rymde och blev efterlyst och polisen fick komma igen. 
 
 
Men jag lever. Jag är vid liv.
 

örebro och psyk

2014-11-07 ☼ 05:44:52
Åker iväg till Örebro i helgen. Det var en impuls. Men ska bli skönt. Är arg och deprimerad mesta tiden. Ska fira nyår med Göran och Christina. Christina hade frågat A men han sa att han kommer om det finns snygga singlar för han vill ha nyårsligg. Vet inte men tog ganska illa vid mig när jag hörde det.. 
Fick brev från psyk idag, ska dit den 25 november. Skönt att jag fick komma tillbaka även om det bara är en utredning för att se om jag ska få behandling. 

Jag är i ett destruktivt förhållande med Ångest.

2014-11-04 ☼ 23:50:21
Så jäkla najs att ha ett destruktivt förhållande med ångest. Så jäkla mysigt att jämt bli nertryckt av Ångest och skära upp kroppen inne i badrummet. Har försökt med alla medel för att få bort Ångest. Inget fungerar. Är fast i detta förhållande livet ut. 
Vill låsa in mig på badrummet och skära lite men har fan jobb imorgon. Vet Inte vad jag är mest besviken på, att jobbet gör så jag inte kan skada mig eller känslan att jag måste skada mig. Vet inte. Tror jag kommer skära mig iallafall ikväll. Alltså fitta vad jag hatar allt. 
Tips på andra saker man kan göra när ångesten är omöjlig och vägrar lyssna på en? Inte bita i citron, gå ut och gå eller hålla i en isbit. Något bra och effektivt. 

Vill skriva till A men något tar emot. Han är min bästavän men det kommer kännas så konstigt att skriva "Hej jag har fetaste ångesten. Trösta mig". Känns patetiskt på något sätt. Vill inte att folk ska tycka synd om mig eller se mig som någon attention-whore. Vad Fan ska jag göra