But if you ever fall down straight to the bottom and you can't get back where you started

2013-12-29 ☼ 23:38:01
Jag försöker jämt hitta ord till hur jag känner mig men när jag rör tagentbordet sätts alla tagenter ihop och mina ord bli bara en stor munspya. Det är jäkligt frustrerande att veta hur man känner sig men man kan inte förklara det. Orden räcker liksom inte till och meningarna blir konstiga. Ibland blir jag så frustrerad att jag vill ta bort bloggen; jag skapade ju den här bloggen för att formulera mina känslor och för att ventilera mig. Men just nu är det bara en börda att logga in här. Istället försöker jag fixa till designen till min blogg men någongång måste jag uppdatera. 
Ångesten är fortfarande för stor för att jag ska kunna hantera den. Men samtidigt så känner jag mig helt tom, apatisk, känslokall. Som att alla känslor bara flyter omkring inne i kroppen men jag hinner inte känna något.
Mitt liv står bara stilla. Jag står på samma plats och alla i min omgivning rör på sig. Dem skaffar ett eget boende, förhållande och bildar familj medans jag trånar efter en kille som jag aldrig kommer kunna få. 

Jag är trött, både fysiskt och psykiskt. Jag orkar inte träffa vänner och jag orkar inte känna. Försöker hitta saker som kan lysa upp min vardag men jag misslyckas gång på gång.
 
 


Lämna en åsikt/feedback/konstruktiv kritik/whatevah:

Tilltalsnamn:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Dina ord:

Trackback