Come and take me all the way out where dreams won't end

2013-12-02 ☼ 19:06:25

Fryser. Det är så kallt överallt. Har ont i kroppen och vill bara somna. Hjälpte pappa på stugan idag. Ångrar det lite. Fick ett samtal av min storebror idag. Både han och pappa är oroliga över mig. De är oroliga för att jag ska bli deprimerad och försöka ta livet av mig igen. Jag har inte ens vågat berätta ännu. Men efter det här mobilsamtalen kommer jag aldrig berätta mina känslor och tankar. 
Det är så otroligt jobbigt att leva ett dubbelliv. Alla tänker att jag mår bra men det gör jag inte. Inom mig så håller jag så starkt självhat. Kan inte berätta för någon och det bryter ner mig. Kan jag berätta för psykologen eller kan han tvångsinlägga mig på psyk? För jag ligger med självmordstankar på kvällarna. Jag ligger vaken till ungefär fyra-fem på morgonen och bara tänker. Tänker hur allt skulle vara bättre utan mig, hur alla mina problem skulle lösas upp, att jag ändå inte har något att leva för. 
Det är så många tankar som snurrar i min skalle. Jag är trött på självmordstankarna. Att alltid ha dem i bakhuvudet men är alldeles för feg för att göra något. 

Klarar inte ens av att skriva ett blogginlägg. Tankarna hänger inte ihop och allt blir bara en stor klump. Blir irriterad på mig själv för att orden sviker mig. Jag orkar inte. Men jag vågar inte att ta livet av mig.


Lämna en åsikt/feedback/konstruktiv kritik/whatevah:

Tilltalsnamn:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Dina ord:

Trackback