It is so much safer not to feel.

2013-11-29 ☼ 12:06:21

Finns inga meningar eller ord som kan förklara hur orolig jag är i detta läget. Dumma, dumma V.
 

Ja men tryck gärna ner mig extra mycket. Ska ut och dricka vin med underbara vänner imorgon, bästavännen från Örebro. Men jag vet inte om jag kan dricka eller ska dricka. Är så sugen att bli full. 
Jag ska hoppa in i duschen (okej, inte bokstavligen talat..), och låta det varmaste vattnet rinna på min kropp. Så huden blir sådär röd och man inte kan höra något utifrån. Jag ska skrubba sönder huden. Jag vill bli ren och skrapa bort allt onödigt i mig.
Är inne i en depression just nu. Orkar inte med livet. Allt känns meningslöst och jag kan inte ens känna mig älskad utav knullandet. Jag känner mig bara äcklig. Men samtidigt fortsätter jag bara för att få lite uppmärksamhet. Mötte en kille som jag aldrig har upplevt. En som verkade bara ha hat i sin kropp. Och självklart låter jag honom ta ut all sin ilska på mig. Han är inte ens gullig efteråt. Och på något sätt så gillar jag det. Jag gillar att han är känslokall och inte försöker impa på mig. Han tänder bara en cigg efteråt och är tyst. Han säger inte ett ord, han kollar inte ens på mig. Och det känns så skönt att slippa alla konstiga mysstunder efteråt. 

Finland i februari.

2013-11-27 ☼ 14:22:12
Pappa har redan avslöjat en liten julklapp till mig. Jag ska få åka till Finland, till mina släktingars land. I Februari åker jag och min Syster. Hon vill bara följa med för Mumin. Men jag vill se allting, jag vill bemöta folket, utbyta några finska meningar och ord. Kanske hitta någon fin pojk. Och jag ska köpa sprit. Vodka. Och finska piroger. 
Det känns någorlunda bra. Men jag är rädd för att jag inte kommer kunna hantera alkoholen igen.. 

Toan luktar spyor och jag har svarta ränder på mina kinder.

2013-11-27 ☼ 13:49:00
Hänger med huvudet ovanför toan igen. Känner mig äcklig och utnyttjad. Fast egentligen är det jag som utnyttjar. Jag utnyttjar deras känslor. Men dem verkar ju inte heller ha något emot dem.
Har börjat käka p-piller igen. Så nu är det säkrare. 

 
Är det någon annan som använder sig utav destruktivt sex? Någon annan som har sex med andra människor för att förolämpa sig själv och glömma alla andra problem under akten? För jag känner mig ensam, känns som bara jag har det här problemet. Min psykolog säger däremot att det är ett vanligt sätt att skada sig själv på. 

Jobb, utbildning och andra jobb.

2013-11-26 ☼ 23:04:51
Det här är så otroligt jävla sämst. Måste tacka nej till jobbet. Det kändes för oseriöst och det kändes inte som jag. Nej. Jag får ringa skolan imorgon och fråga om de har fått mitt brev om utbildningen. Sen har jag hört små rykten om att de söker elevassistent på en skola här i närheten. Får ringa till dem med. 

Jag är så otroligt besviken. På mig själv, på jobberbjudandet och att de luras så fruktansvärt. Jag är trött på livet. 

Bekräftelse.

2013-11-23 ☼ 13:12:15
Knullångest. Varför? Äckel. 

Mina vänner finns ju inte. Och jag måste känna mig älskad hela tiden. Är så rädd för att vara ensam. Kan inte klara livet på egen hand. Jag måste ha bekräftelse, att jag duger. Så jag har sex. Med främlingar, med gamla vänner från förra klassen, gamla bekanta, nya vänner. Och det gör ont. Både i hjärtat och huvudet. Varför utsätter jag mig själv för sånt här och varför utnyttjar jag killarnas känslor? 
Är så trött på att jämt söka efter bekräftelse. Efter varje gång, varje vecka, sitter jag framför toan och spyr av ångest och avsmak. Varje vecka oroar jag mig för att det ska få konsekvenser. Och varje gång jag blir knullad blundar jag och tänker på honom.
Nu i efterhand så vet jag ju att det här krossar mig. Men jag fortsätter.
Ikväll ska jag på filmkväll. Hoppas, hoppas att det här räcker. Att filmkvällen duger.

Isoäiti

2013-11-21 ☼ 23:31:16
Jag fick jobbet. Konstigt nog. Inget jobb som intresserar mig men måste tjäna pengar. Dessutom tänkte jag ha jobbet under tiden jag pluggar. 
Var hos farmor idag igen. Dricker kaffe och äter bullar i överflöd. Det är hemskt att höra hur senil hon har blivit. Men jag blir lite glad över att hon jämt kommer ihåg mina framgångar. Hon kommer ihåg att jag har tagit studenten, att jag har jobbat som personlig assistent och att jag har fått jobb nu. Gulle. 

Var hos psykologen idag. 1 månad och 11 dagar sedan sist. Oj. Och nu kanske jag kommer skriva ur mig från vuxenpsyk. 

Att behöva ha beslutsångest om långärmat eller kortärmat.

2013-11-20 ☼ 11:20:12
Livet känns lite bättre idag. På morgonen ringde en arbetsgivare mig och bad mig komma in på en intervju. Jag är hur nervös som helst med tanke på att jag inte har någon erfarenhet inom yrket. Men jag blir glad om jag får jobbet. Fast jag är inte så taggad på att åka kommunalt idag.. Har ingen lust eller ork för att sminka mig :(

 
Dags att sätta på kaffe och ta en cigg. Sedan blir det smink och klädval. Ska jag ha långärmat idag? Eller ska jag vara stolt över ärren? Beslutsångest. Antagligen så söker dem en stabil person så det blir väll en kofta. Tacka Gud för att det är kallt idag och att därför kan jag ha kofta utan att det ser konstigt ut.

Depression eller höst?

2013-11-20 ☼ 02:03:12
En uppdatering kanske vore på sin plats. Jag lever med några fler ärr. Jag gråter lite mer nu också. Har en konstig känsla i ryggraden (?) & det blöder fortfarande från naveln. 
Jag är inne i en riktig jävla depression. Men ska träffa min psykolog på torsdag (efter typ en månad). 
A dissar mig fortfarande. Han svarar inte på sms även om han har läst. Jag behöver min bästavän just nu men vill inte tjata på honom. Och jag kan inte heller säga hur jag mår för då känner han sig tvingad att träffa mig. 

Nu har föräldrarna köpt fritidshus och båt. Det betyder att dem åker hemifrån ganska ofta. Jag klarar fan inte att vara själv. Turen är att Syster kommer hit hela tiden. Annars vore jag körd. 
Nej, dags att rycka upp mig. Det här är patetiskt, jag har ju inget att vara deprimerad över. 

Fråga från ask: Varför kan du inte fira jul med din mamma? Är ni ovänner? Vill du berätta vad som hänt?

2013-11-12 ☼ 19:27:40
Mamma och jag har ett on/off förhållande, nu på senaste tiden har det varit off. Och det verkar inte som vi får någon bättre relation. Ja, vi är ovänner. Två instabila personer kan nog inte älska varandra och en väldigt instabil morsa kan inte kämpa för sina barn. Eller så har hon bara bestämt sig för att låta bli att kämpa. 
Julen är en period som jag alltid tänker på mamma extra mycket. Vakna på morgonen och äta julgröten tillsammans. Öppna morgonpresenten, hälsa på släktingar på fika och hjälpa till med maten. 

Vårt bråk började på påsken för många år sedan. När mamma försökte få mig att ljuga för pappa och jag sa nej. Mamma tog det väldigt hårt, som att jag hade svikit henne. Efter det slutade hon ringa till mig och hon ringde bara till pappa när hon ville prata med min bror. Varannan fredag när hon brukade hämta oss så fick jag aldrig följa med igen. Hon hämtade bara min bror.
Men jag antar att mamma alltid hart känt något slags hat mot mig. Födseln var jobbig för mamma (dont know why, ingen vill prata om det här hemma), mamma låg på psyket under natten och sedan vägrade hon vara mammaledig. Pappa tog ut pappaledigheten och skötte om mig. Mamma jobbade. Sen började pappa och mamma bråka. Mamma försvann i ett halvår utan att någon visste vart hon tog vägen. När hon kom tillbaka fick mina andra syskon hälsa på men inte jag. 

Det som är rätt så tungt för mig är att veta hur delaktig mamma var i syskonens uppväxt. Hon såg deras första steg, hon matade dem, hon lekte med dem och hon brydde sig om dem. Iofs var mamma alltid lite konstig mot dem med i slutet. T.ex. hotade hon storasyster med en kniv och ringde till pappas jobb och bad han ta hand om ungarna för hon orkade inte längre, hon sket i min och min broders student, hon tog pengar från min syster. 

För att avsluta inlägget innan det blir för långt så resonerar jag såhär: Det är för svårt för två instabila personer att umgås utan bråk. Och det är för svårt att få en kontakt nu efter alla dessa år.

Julen med min moder.

2013-11-07 ☼ 23:34:18
Det är i sådana här tider som jag saknar min mor. Julperioden. Okej, julen kanske inte har kickat igång ännu men ändå. Snart är det första advent. Och min mor finns inte vid min sida. Vi kommer inte tända det första ljuset tillsammans, samla mossa som vi kan börja pynta huset med. Jag kommer inte klä granen med henne. Och jag kommer inte äta det goda finska julbordet och prata ett främmande språk. Jag kommer inte höra "God jul välsignade barn" utav henne. 
Suck. Blir sönderknullad av ångest inatt.. 

Being dead seemed better than being hopeless

2013-11-06 ☼ 18:29:54


Det är med sorg i hjärtat, som jag måste meddela, att den där livsglädjen jag hade förut, är helt borta. Även om glädjen bara var en pytteliten procent så orkade jag åtminstone med vardagen. Nu måste jag kämpa, kämpa för något som inte verkar värt det. Jag ser ingen anledningen till att gå upp på morgonen och jag har för mycket ångest för att kunna somna. Hallå, kan man ha för mycket ångest? Ja, jag är precis vid gränsen. Gränsen till vadå? Ja, det kan ni klura ut. 
Vill träffa A och gråta ut, vill träffa någon vän och prata ut. Men ingen finns här. Jag har tre vänner. varav den ena är min syster, den andra bor i Örebro och den tredje är min olyckliga kärlek. Min syster kan inte träffa mig, den andra är för långt borta och den tredje jobbar hela tiden och har inte tid för mig. 
 
 

Oma pelastaja

2013-11-04 ☼ 16:38:03
 
Jag sa: "Det gör ont, Gud."
Och Gud sa: "Jag vet."
Jag sa: "Jag gråter jämt, Gud."
Och Gud sa: "Det var därför jag gav dig tårar."
Jag sa: "Jag blir så ledsen, Gud."
Och Gud sa: "Det vat därför jag gav dig solsken."
Jag sa: "Livet är svårt, Gud."
Och Gud sa: "Det var därför jag gav dig dina nära ock kära."
Jag sa: "Den jag har kär är död, Gud."
Och Gud sa: "Jag såg den jag älskar spikas upp på korset."
Jag sa: "Den du älskar lever, Gud."
Och Gud sa: "Det gör även de du älskar."
Jag sa: "Vart finns de, Gud?"
Och Gud sa: "Min finns i mitt hus, dina där det är ljust."
Jag sa: "Det gör ont, Gud"
Och Gud sa: "Jag vet."
 

En ole hullu, vain hieman erilainen

2013-11-04 ☼ 16:29:29
Allt är bara kaos. Har bytt sängkläder varenda dag då det är blodfläckar varje morgon. Det är jobbigt att se, att uppleva sig själv så här. Trodde jag hade brutit mig ur den här jäkla depressionen. Men jag kommer tydligen aldrig bli bra. Jag kommer alltid att falla tillbaka i samma banor. Rakblad, alkohol och sex. Och jag mår dåligt. Det gör jag.
Väntar på att psykologen ska ringa men han gör aldrig det. VAD FAN ÄR FELET?! Okej, ja, jag avbokar många möten men det är för jag har det jobbigt just nu. Jag har svårt att gå ner till honom, det är så svårt att spendera tiden där. Ska nog ringa läkaren och be om meds. Det här funkar ju uppenbarligen inte. Kan inte hålla på såhär. 

 
Fuck allting. Ta en pistol och skjut mig i huvudet. Skjut mig tjugo gånger så vi kan vara säkra på att patetiska lilla V inte lever längre. 
Fuck människor och mina s.k. vänner. Har suttit isolerad i det här rummet. Ingen kan ses, ingen har tid för mig. Ingen frågar "Hej hur mår du idag?". FUCK ALLT. OKEJ?
Den personen jag är mest besviken på idag är A. Han hör aldrig av sig, jag får jämt messa honom. Och när jag inte hör av mig så kan det vara tyst i flera veckor. Jag är trött.