Being dead seemed better than being hopeless

2013-11-06 ☼ 18:29:54


Det är med sorg i hjärtat, som jag måste meddela, att den där livsglädjen jag hade förut, är helt borta. Även om glädjen bara var en pytteliten procent så orkade jag åtminstone med vardagen. Nu måste jag kämpa, kämpa för något som inte verkar värt det. Jag ser ingen anledningen till att gå upp på morgonen och jag har för mycket ångest för att kunna somna. Hallå, kan man ha för mycket ångest? Ja, jag är precis vid gränsen. Gränsen till vadå? Ja, det kan ni klura ut. 
Vill träffa A och gråta ut, vill träffa någon vän och prata ut. Men ingen finns här. Jag har tre vänner. varav den ena är min syster, den andra bor i Örebro och den tredje är min olyckliga kärlek. Min syster kan inte träffa mig, den andra är för långt borta och den tredje jobbar hela tiden och har inte tid för mig. 
 
 

Tomas Krüger

Det gör ont att du ska vara så ensam V. Samtidigt så kan det vara avsiktligt som A håller sig borta. Inte för att han tycker illa om dig, tvärtom. Att enbart umgås med den som man är olyckligt kär i är en återvändsgränd, och det vet du nog.

Är man ensam så kommer det inte gå över av att man sitter och är ensam. Jag vet att det är svårt, men du måste ta dig för något. Vad som helst. Du är lite av en bokmal, är det inte så? Gå till biblioteket, sätt dig där och läs. Prata lite med någon som verkar snäll, eller som bara tycks dela din boksmak.

Alla vänner börjar som ytliga bekantskaper. Vad har du att förlora?



Svar: Du har rätt som vanligt Tomas. Jag måste nog ta tag i mina problem och sluta ruttna. Jag ska testa ditt tips om biblioteket! Kan vara mysigt. Och bra att kanske kunna knyta kontakter på andra ställen än fester/krogen. Förhoppningsvis är de på biblioteket mognare :)
Tack för kommentaren!
selfharmer.blogg.se

2013-11-11 @ 16:53:19
URL: http://tomaskruger.se/




Lämna en åsikt/feedback/konstruktiv kritik/whatevah:

Tilltalsnamn:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Dina ord:

Trackback