Jag är så kränkt, så förnedrad, så naken.

2013-10-17 ☼ 11:41:11
Känner mig så otroligt kränkt. Privatlivet är borta och jag känner mig naken. Förnedrad. Det går inte att förklara men jag ska försöka så gott som jag kan. 
För det första så sov jag knappt inatt. Somnade runt tre och vaknade halv åtta utav väckarklockan. Var så otroligt trött. Tog bussen ner till socialkontoret för där skulle jag träffa handläggaren (alltså hon som tar hand om kontaktpersoner). Jag var nervös men mådde ändå relativt bra. Hon kommer och hämtar mig klockan tio. Vi sätter oss i hennes stökiga rum. Och där börjar vi kallprata. Tills hon släpper bomben och bara "Jag ser att du har varit i kontakt med socialen tidigare. Så jag måste fråga hur du mår nu."
Självklart blir jag ställd. Det här var den sista frågan jag hade förväntat mig. Så jag ljuger. 
"Nej men det är bra nu för tiden." 
"Okej. För brukaren måste ha en stabil person. Så du har inga mörka perioder? Du självskadar inte längre?"
"öhh. Nej. Jag har inga mörka perioder. Jag mår bra och skadar inte mig själv."
"Jag tänkte eventuellt ringa till din psykolog senare. Om det är okej?"
Vadfan. Där rök ju alla chanser. Min psykolog vet ju att jag självskadar mig, att jag dricker ofta och ÅH, varför ska allt bara förstöras? Så fort jag får en chans så förlorar jag den precis när jag nuddar den.

 
Fuck ångest, fuck självskadandet, fuck sexet, fuck alkoholen, fuck jobbet, fuck livet. Nu känner jag ingen livsglädje. Och jag vill inte ens berätta för pappa hur jag egentligen mår. Han skulle inte förstå.


Lämna en åsikt/feedback/konstruktiv kritik/whatevah:

Tilltalsnamn:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Dina ord:

Trackback