paras ystävä

2013-10-27 ☼ 18:48:57

Jag saknar dig Ida. De stunderna vi hade, de åren som vi skapade minnen. Och sedan släpper du min hand, när jag som mest behövde någon som kunde hålla om mig, någon som kunde säga "det blir bättre".
När jag blev dumpad utav din broder sa du alltid "det här kommer inte komma mellan oss V. Jag är fortfarande din bästavän och kommer fortsätta att vara det." 
Och jag trodde dina ord. Jag trodde verkligen att allt skulle bli bra. Du hälsade på mig när jag låg på psyket under en längre tid. Varje torsdag kom du och din mamma. Vi satt i mitt rum och jag gömde mina nya skärsår. För du trodde att jag var ren. När jag låg inne på psyket trodde du att jag var ren. Du trodde att alla demoner var borta och att jag mådde bättre.

Sedan börjar bråken. Mellan mig och din storebror. Jag fick problem, han fortsatte att tjata. Jag ville bara bort. Så jag skrev till honom. Jag skrev att jag skulle fortsätta vara bästavän med Ida vad än han sa. Jag tänkte fortsätta att hälsa på Ida hemma hos henne. Jag sa att jag kunde ta vägen in genom garaget. Men han kunde inte ens tänka sig att svara.
Och du gled iväg. Du bara försvann. Slutade att svara på samtal och sms. Du skrev på facebook att du hoppades att jag skulle få ett bra liv. För du var tvungen att släppa taget om mig. 
Sen kom ryktet. När jag gick till skolan och Alex berättar att du hade sagt att jag har schitzofreni. För min mamma har det så måste ju jag också ha det. Och jag tryckte upp dig mot väggen men du gick till försvar. Du och din bror hade byggt upp en mur mot mig. Och för första gången hade min bästavän fått mig att känna självhat och självmordstankar. För första gången fick min bästavän mig att känna mig värdelös.


Lämna en åsikt/feedback/konstruktiv kritik/whatevah:

Tilltalsnamn:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Dina ord:

Trackback