LITTLE BY LITTLE

2013-09-11 ☼ 00:29:01
Eftersom jag har en jävligt knäpp relation med min mamma så har jag svårt att känna mig älskad. Jag blir lätt svartsjuk på människor. Känner mig åsidosatt ofta. 
Jag har en styvsyster, som kom in i familjen när jag var typ två/tre år. Hennes mamma flyttade ihop med min pappa, alltså är vi inte blodrelaterade för fem öre. Hur som helst, under min uppväxt kände jag ganska ofta hur Fru (pappas fru dåra) favoriserade Syster. Jag var alltid problembarnet i hennes ögon. Den tjejen som aldrig skulle klara att gå ur skolan eller som skulle kunna bli något i mitt liv. 
Nu är det såhär, Fru har bara ett barn medans pappa har 6 barn. Så när jag pratade med om favoriseringen så sa han bara "'men hon har ju bara ett barn så man förstår att hon vill ha bra kontakt med Syster". 
Syster har alltid varit provocerande, både då och nu. Vi bråkar rätt så ofta om småsaker och det är jämt hon som ska ha rätt. 

HUR SOM HELST, det jag egentligen skulle skriva om: jag skrev ett rätt så elakt inlägg om Syster i förra bloggen och det är anledningen till att jag har en ny nu. Det jag skrev var att hon var ett äckel som försökte ta över min familj. 
Hela situationen förklarade jag inte i inlägget för jag var alldeles för upprörd. Men situationen var såhär: Fru, Syster och min fina storebror S satt i vardagsrummet. Där inne hör jag hur de sitter och skrattar och Fru säger "haha, S gillar att reta Syster. Syskonkärlek kallar man det eller?". Liksom, där springer jag fram och tillbaka för att duka och för att ta hand om S barn. Det hela blev bara för jobbigt och jag sprang till mitt rum och grät. 
Jag är så rädd att han ska tycka mer om syster än mig. Om mamma kan välja bort det kan väll min storebror göra det också? Jag är ingenting jämfört med henne. Hon har en kille, en fin kropp, ska tatuera sig, egen lägenhet. Vad har jag? Jag är arbetslös, ingen lägenhet och ser ut som en heffaklump. Jag är ingen att vara stolt över. 

Tomas Krüger

Du är nitton år gammal.
Hur många i din ålder har egen lägenhet eller jobb?
Jag känner dig bara efter det som du skriver, men två saker skvallrar om att du faktiskt har något i skallen. Du skriver bra, inte bara rent språkligt sett, utan även på så vis att du lyckas förmedla en hel del av det som du känner. Dessutom så finns det så många fler tankar i din skalle än de om mode eller kändisar. Jag ramlade in på en blogg häromdagen, där en tjej i din ålder skulle ge råd om hur man sparar pengar. Det handlade bara om vilka kläder man skulle köpa. Jag tänkte att här har vi en tjej med få bekymmer, men vem blir hon av det?

Du har förvisso fler bekymmer än någon borde få ha, men tro mig, de formar sidor hos dig som många för alltid kommer sakna.

Om S inte retar dig så hoppas och tror jag att han bara vill vara försiktig med dig, för din skull. Jag tror inte heller att Syster ser dig som något annat än sin syster. Har ni två levt tillsammans sedan dess att du var två tre år, så kan du nog ta och ignorera det där med att blodsbanden fattas. Om ni inte ska börja donera organ till varandra förstås, då kan det bli problem.
Så var rädd om din egen lever V... ;)

Svar: Men det känns som att alla gör något med sitt liv och jag bara står här och trampar på samma ställe. Tack för det fina du har skrivit. Ett litet plåster på såren.
selfharmer.blogg.se

2013-09-11 @ 13:39:07
URL: http://tomaskruger.se/




Lämna en åsikt/feedback/konstruktiv kritik/whatevah:

Tilltalsnamn:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Dina ord:

Trackback