Smutsen har trängt sig in under huden.

2013-09-18 ☼ 11:25:08
12 år, endast 12 år. Jag hade inte ens hunnit uppleva tonåren, bara levt ett någorlunda bra barndom. Men jag var 12 år, bara barnet, inte ens myndig. Och ni kommer ändå aldrig förstå. För ingen kan, ingen kan känna den smärtan som jag gjorde. Ingen känner sig lika smutsig som jag gör, ingen skär sig för att få bort smutsen. Och ingen fick en snopp intryckt i sig mot sin vilja. 
Jag hade sår som jag aldrig kunde förklara. Fru såg mina sår på ställen som man inte brukar få sår som tolvåring. När jag gick hade jag ont, jag var deprimerad. Mina skrik på natten chockade familjen, mina gråtattacker skrämde iväg folk i skolan och mitt självskadebeteende gick inte att förklara. "Hon saknar säkert sin mamma", "Saras bror dog nyss, hon kanske är deprimerad över det". Men ingen kunde föreställa sig att jag hade blivit våldtagen av en betydligt äldre man.

Aldrig kan jag förklara den känslan jag hade, när jag lades in på psykakuten för att jag äntligen öppnade upp mig för en lärare och berättade att jag hade blivit våldtagen. Jag, som var offret, som hade fått leva med den här hemska hemligheten i ett år, fick låsas in. 
Och pappas min när han fick veta varför jag hade betett mig så konstigt under ett år. Hans tårar som föll ner på kinderna, hans ilska som bubblade upp, hans självhat för att han kände sig misslyckad som pappa. Och min kära storebror som satt med mig tills jag äntligen somnade på akuten. 
Nu förstod alla varför mitt beteende hade ändrats så drastiskt. Varför jag helt plötsligt rev ner hela mitt rum, krossade tavlor, rev upp tapeterna, grät mig till sömns varje natt och varför jag inte hade någon ork att gå till skolan. Alla förstod nu. Lilla kära V, hade blivit våldtagen.

 
Och pappas försök till att vara stark:
"Min enda uppgift som pappa är att skydda dig. Skydda dig från sådana här saker som precis har hänt. Jag känner mig misslyckad. Jag kunde ha gjort mer." - tårar som rinner.
"Ibland har jag tänkt gå upp till skogen och hänga mig i ett träd. Jag orkar inte med det här."
"Jag började dricka mig full flera gånger i veckan efter jag fick veta det där. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var maktlös. Vet du hur det känns att vara maktlös? Se den personen man älskar mest såras så mycket och inte ha makten att trösta personen? Jag är maktlös V"

tr

blir otroligt ledsen av att läsa det här, och jag önskar att jag hade något vettigt att säga. Men det har jag inte, bara det att ingen förtjänar att något sådant ska hända!
stora kramar

Svar: Stora kramar till dig med <3
selfharmer.blogg.se

2013-09-19 @ 08:28:13
URL: http://trainoverwater.wordpress.com



Laikaa

Vill säga något, men vet inte vad. Önskar det fanns något att säga. Din historia är så jävla gripande! Du måste vara en jävligt stark person!!! Världen är vidrig, usch, att sånt här ens sker. Finns inga ord...

Svar: Tack fina du. Världen är ett smutsigt ställe
selfharmer.blogg.se

2013-09-28 @ 19:32:08
URL: http://rymdregn.blogg.se




Lämna en åsikt/feedback/konstruktiv kritik/whatevah:

Tilltalsnamn:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Dina ord:

Trackback