Ärr.

2014-04-27 ☼ 23:45:00
Varmare väder kommer och det brukar innebära lättare kläder. Om man inte är en person med fula ärr och dålig självkänsla. Så fort jag tar bort min kofta dras allas blickar mot mina ärrfyllda armar. Inga ord sägs men bara deras blickar gör tillräckligt ont och sänker ytterligare på självkänslan. Jag vill kunna vara stolt och bara säga "A jag vet att armarna ser ut som motorsågsmassakerns offer men jag hade en tuff period", men istället drar jag på mig koftan igen och svettas och förblir likblek det här året också. 
Jag önskar att jag var en sådan person som skiter i vad andra tycker och bara kör mitt race men sådan är inte jag. Tydligen är andras åsikter viktigare än något annat och får jag lite kritik bryter jag ihop. Så jävla mesig. 
 
Att självskada sig är nog det jag ångrar mest av allt i livet. Aldrig någonsin kommer min kropp vara fin. Det här kommer jag att dras med i evigheter, även om ärr bleks så finns dem kvar. Jag hatar min kropp och min psykiska bakgrund. 

En liten uppdatering (pga jag aldrig skriver längre..)

2014-04-21 ☼ 09:20:55

- Har jobbat påskhelgen. Vilket har varit helt okej, rätt så mysigt.
- På fredag ska jag supa som aldrig förr. I en förort till Stockholm. Fint.
- På tisdag är jag ledig och det firas med MUF möte. 
- Nästa månad har jag och A planerat att åka till Örebro för att träffa bästavännen. Ska bli så jäkla kul.
- Träffade min moster för första gånger på flera år. Det första hon la märke till var mina ärr på armarna. Såklart ska hon börja babbla på finska och svenska och uttrycka sin oro. Trodde verkligen inte att moster brydde sig. 
- Farmor har blivit så pass dålig att hon inte kommer kunna fira midsommar med oss i sommar. 
- Har läst min psykjournal, det var något som jag troligtvist inte kommer läsa igen. Vet inte varför men det var så otroligt tufft att läsa läkares/psykologers anteckningar.
- Sökt stöd hos mitt favoritband igen. Alltid när jag faller så hjälper Nirvanas låtar. 
 
 

Children see, children do.

2014-04-19 ☼ 12:05:14
 
Den här videon, så otroligt sann. Ni alla borde se den, själva videon är inte alls lång. 

You can get it if you really want

2014-04-18 ☼ 13:43:02
Såhär tråkiga brukar jag och min pappa vara när vi smsar. Vi sitter i samma hus, jag i mitt rum och han i vardagsrummet. Lata som vi är så messar vi istället för att komma till varandra. Ett förhållande som jag har med min pappa önskar jag att alla döttar (och söner) har med sina pappor. 
 
Anyways. Pappa fyllde år igår och det firades såklart. En bra start på påsken. Idag hämtade vi farmor och nu är jag så jäkla lycklig. Förstår ni? Jag har min farmor och min pappa bredvid mig och jag kan inte må bättre. 
 
 

Döden och nervsystemet.

2014-04-16 ☼ 18:30:11
Såg för första gången en död människa idag. Jobbigt. Verkligen. Jag har aldrig varit i kontakt med döden tidigare. Närmaste personen som har dött är morfar och hans begravning fick jag inte gå på eftersom jag var inlagd på psykakuten. 
Just nu skriver jag om nervsystemet och det är så JÄVLA TRÅKIGT. Trodde det skulle vara enkelt men lärare sätter en kort fråga som kräver typ en A4svar. "Beskriv hjärnans olika delar". Jo men tjena. Det är ju enkelt.
 
Iallafall. Får jobba i helgen och jag är överlycklig. Älskar att jobba på storhelger. Så mycket OB. 

Jag ska se mig själv i spegeln, och jag ska spotta rakt på min bild.

2014-04-15 ☼ 16:01:59
För djupa skärsår. Jag vill inte leva såhär. 
 

Är så jävla förkyld, vilket resulterar till att jag vaknar flera gånger under natten, vilket leder till att jag gråter när jag måste gå upp halv fem. Jag är så trött. Hela tiden. 
Jag trivs på jobbet iallafall. Lite stressande att jobba och plugga samtidigt. Svårt att strukturera upp allting så jag hinner. Kursen psykiatri 1 slutar nu på fredag men jag har faktiskt redan skickat in allting och fick slutbetyget idag.
Mindre glad blev jag när kursen Medicin 1 lades upp. Så många uppgifter. Så lite tid. Så mycket jobb på äldreboendet. Helvete.

 
Blir en tidig kväll. Ska ta rapporten kvart i sju imorgonbitti på jobbet så måste upp så jäkla tidigt (dvs, ta bussen som går kvart i sex). 
 
 

"en helt otrolig dotter"

2014-04-12 ☼ 19:57:22
"Jag vill inte ha kontakt med henne, det var mest för hans skull. Visst saknar jag att ha en mamma men jag har dig så det är okej. Det är hon som förlorar och inte jag."
"Du vet vad jag tycker, det är 'hon' som förlorar en helt otrolig dotter"
 
Min pappa är den bästa personen som finns i världen helt enkelt. Jag behöver ingen jävla mamma när pappa klarar de två rollerna helt utmärkt!

 

Jobb och walking dead

2014-04-08 ☼ 15:26:23
Alright, jobbet är mitt och jag börjar imorgon kvart i sju. Orolig för att inte komma upp. Sitta uppe inatt kanske? 
Kollar walking dead. Gråter som en bebis och typ dör lite för hur spännande det är. 

The Walking Dead

2014-04-07 ☼ 20:38:00
 
Jag vet. Segaste personen att börja kolla på The Walking Dead. Men jag brukar inte kolla på zombie-relaterade filmer eller serier. Men har åtminstone fastnat för den här serien och för Daryl Dixon (ber till gud att han kommer överleva..). 
Anyways. Det är väll vad jag har gjort de senaste dagarna. Legat i sängen och nötat igenom serien. Imorgon ska jag på sista intervjun gällande jobbet. Sen har jag nog kirrat det. Vilket är rätt så skönt.
 

Jag faller men det verkar vara en mjuk landningsbana nu.

2014-04-04 ☼ 22:53:00
 
"Du har så mycket att leva för. Varför ser du inte det? Öppna dina ögon och låt oss få ta hand om dig. Stäng inte ut mig igen." -A

Men det är samma visa varje gång. Jag tar piller för att bedöva smärtan, andra piller för att sova, mer piller för att "må-bra". Och någonstans mellan alla dessa olika piller tappade jag bort mig och mina vänner. Med en blandning av starksprit ligger jag i mina egna spyor. Och med fingarna i halsen tror folk att jag är död. Kanske jag borde ramla och låta folk få ta hand om mig? Jag kanske inte är kapabel till att ta hand om mig själv. Psyket kommer närmare och närmare. Snart kommer jag ligga där, på golvet, bortglömd.
 
"Du är vuxen nu. Jag försöker intala pappan din att förstå det. Men han förstår inte. Han vill behandla dig som ett barn. Du behöver växa upp".
Och jag förstår Fru. För första gången förstår jag henne. Hon stör sig på att pappa behandlar mig som en liten flicka fastän jag snart är tjugo år. Pappa svansar runt mig, serverar mig mat, smsar mig mer än med någon annan, går på tå för att inte trampa på mig.
Det är faktiskt här som jag känner, fan, jag är bara ivägen, vore bättre om jag lämnade världen.
Ni som läser, hur behandlar era föräldrar er när dem förstår att eran värld är mörk? Får ni en käftsmäll eller saft med bullar? 
 
F har typ hittat en tjej. Vilket är bra. Glad för hans skull, mest för min. Nu kanske det inte blir några fler ångestknull därifrån. 

Just det, slänger ut mitt namn i det här kaoset.

2014-04-01 ☼ 20:56:38
Dags för att sluta tycka synd om mig själv. Det är dags att gå vidare, faktiskt. Tack för att ni alla stöttar mig och kommenterar (eller ja, inte alla ni men de flesta).
"V. Du måste börja se dig själv som dina vänner gör. Du är en underbar person. Du förtjänar mer än F. Mer än sönderskurna armar och lår. Och du förtjänar mer än röda ögon och nerspydd toalett." 

Så jag börjar om. Nu tänker jag kämpa helhjärtat, igen. Fungerar det inte nu så tar jag hjälp utav vuxenpsyk. 
Här är mitt nya jag. Veronica 2.0. Japp. Där fick ni mitt namn. Vet inte om jag kommer ångra det här senare. Men det är bara ett namn och det finns 15859 kvinnor i Sverige med det namnet.