Röka på.

2014-07-23 ☼ 16:50:27
Har haft några bra dagar och några sämre. Har rökt på för att försvinna några timmar. Sneflippat och försovit mig till jobbet. Har gråtit och slagit sönder rummet. Samtidigt går jag på jobbet med ett leende och skrattar med kollegorna. Men det gör ont att hålla det så hemligt. Det gör ont att låtsas.
"Det räcker nu. Du har rökt för mycket. Det räcker. Säg upp kontakten med henne och snälla, sluta."
"Så mycket har jag inte rökt"
"Du var ju fan helt borta i telefonen. Och du gick ensam på kvällen pårökt. Vet du hur jävla idiotiskt det är?"
"Låt mig bara vara. Jag är vuxen, okej?"

 

Jag vill inte vara såhär. Men jag orkar inte ta tag i problemet. 

Trots ditt dumma missbruk är du alltid min fader.

2014-07-08 ☼ 00:44:11
Jag har en speciell relation med min fader och det är väll ingen större nyhet för er som har följt min blogg under en längre tid. Redan från födseln var jag pappas lilla flicka. Jag var hans dotter som han stolt visade upp för vänner och än idag nämner han för sina vänner och för släktingar hur stolt han är över mig. 
Men hans resa har varit jävligt gropig och hemsk. Med alla barnen fick han gå igenom nya saker och allra helst med mig. Innan min tid hade han aldrig varit i en rättegång. Så mitt i resan stannade han upp och sökte tröst hos alkoholen som i sin tur ledde till ett missbruk. Ett missbruk som har hållt i sig i flera år. Under hela tonårsperioden försökte pappa dölja sitt missbruk. Dock syntes det. Och det var något som var jobbigt för hela familjen. 
När jag var yngre, tror jag kan ha varit 14-15 år, hittade jag ett brev pappa hade skrivit till sin fru. Där han nämnde hur ledsen han var över att alkoholen förstörde så mycket. Så han började med antabus. Men efter ett tag slutade han använda antabus och han blev ganska snabbt en alkoholist igen. Tills den dagen hela vår vardag förstördes och han var tvungen att verkligen ta itu med problemet. Så kom antabus in i bilden igen. Och vardagen blev mycket bättre och den här gången kunde jag vara stolt över min pappa. Han höll sig borta från alkoholen ett bra tag.
Tills midsommar. Jag tänkte att det inte var några större problem eftersom det var storhelg. Att dricka på en storhelg är ju okej. Nu är saken den att han inte har slutat dricka. Varje dag sedan midsommar har han druckit och jag blir besviken. Tyvärr är jag för feg för att sätta ett stopp och jag var tvungen att ringa min storebror som jag står väldigt nära. Min storebror ska konfrontera honom i helgen. 

 
Är det såhär vanligt att falla tillbaka i gamla vanor? Är ett alkoholmissbruk detsamma som ett självskadebeteende? Jag vill kunna förstå min pappa och hans sätt att hantera stress och oro. Men jag kan inte förstå. Jag kan inte förstå hur han så lätt kan välja alkoholen framför familjen. 
Men han förblir min fader och jag är fortfarande lika stolt över honom som han är över mig. Jag älskar honom lika mycket som han älskar mig. Även om jag ibland häller ut hans alkohol eller undviker att prata med honom. Jag vill hans bästa men jag har inga fler idéer om hur jag ska nå ut till honom. Jag vill ha tillbaka min pappa.

Redbull n vodka.

2014-07-05 ☼ 22:57:18
Jag är så dålig på att uppdatera. Men jag lever åtminstone. Även om just denna kväll är jag på botten och funderar på att göra sådana där dumma saker. Inga vänner kan ses och jag känner mig så jäkla ensam. Jag hittar inga ord förresten. Därför suger min uppdatering. Men jag lever.