Trots ditt dumma missbruk är du alltid min fader.

2014-07-08 ☼ 00:44:11
Jag har en speciell relation med min fader och det är väll ingen större nyhet för er som har följt min blogg under en längre tid. Redan från födseln var jag pappas lilla flicka. Jag var hans dotter som han stolt visade upp för vänner och än idag nämner han för sina vänner och för släktingar hur stolt han är över mig. 
Men hans resa har varit jävligt gropig och hemsk. Med alla barnen fick han gå igenom nya saker och allra helst med mig. Innan min tid hade han aldrig varit i en rättegång. Så mitt i resan stannade han upp och sökte tröst hos alkoholen som i sin tur ledde till ett missbruk. Ett missbruk som har hållt i sig i flera år. Under hela tonårsperioden försökte pappa dölja sitt missbruk. Dock syntes det. Och det var något som var jobbigt för hela familjen. 
När jag var yngre, tror jag kan ha varit 14-15 år, hittade jag ett brev pappa hade skrivit till sin fru. Där han nämnde hur ledsen han var över att alkoholen förstörde så mycket. Så han började med antabus. Men efter ett tag slutade han använda antabus och han blev ganska snabbt en alkoholist igen. Tills den dagen hela vår vardag förstördes och han var tvungen att verkligen ta itu med problemet. Så kom antabus in i bilden igen. Och vardagen blev mycket bättre och den här gången kunde jag vara stolt över min pappa. Han höll sig borta från alkoholen ett bra tag.
Tills midsommar. Jag tänkte att det inte var några större problem eftersom det var storhelg. Att dricka på en storhelg är ju okej. Nu är saken den att han inte har slutat dricka. Varje dag sedan midsommar har han druckit och jag blir besviken. Tyvärr är jag för feg för att sätta ett stopp och jag var tvungen att ringa min storebror som jag står väldigt nära. Min storebror ska konfrontera honom i helgen. 

 
Är det såhär vanligt att falla tillbaka i gamla vanor? Är ett alkoholmissbruk detsamma som ett självskadebeteende? Jag vill kunna förstå min pappa och hans sätt att hantera stress och oro. Men jag kan inte förstå. Jag kan inte förstå hur han så lätt kan välja alkoholen framför familjen. 
Men han förblir min fader och jag är fortfarande lika stolt över honom som han är över mig. Jag älskar honom lika mycket som han älskar mig. Även om jag ibland häller ut hans alkohol eller undviker att prata med honom. Jag vill hans bästa men jag har inga fler idéer om hur jag ska nå ut till honom. Jag vill ha tillbaka min pappa.

Elly

Ja, det är tyvärr både väldigt vanligt och väldigt lätt att falla tillbaka i ett alkoholmissbruk. En nykter alkoholist borde egentligen ALDRIG dricka, inte ens vid högtider i sociala sammanhang, just för att det blir så.. Jag fick diagnos alkoholmissbruk när jag var 15 år gammal och såhär 6 år senare har jag fortfarande inte lärt mig att "dricka rätt". Det funkar inte, för jag har en missbrukarpersonlighet. Det handlar inte om att han väljer alkoholen framför er. Alkoholism är en sjukdom, han menar inte alls att svika er - men suget är så otroligt starkt, hela kroppen, hjärnan och själen bara skriker efter ruset. Tro mig, han är minst lika besviken på sig själv. Det är en hatkärlek och det gör SÅ ont att veta hur ens nära & kära lider av det med. Men det verkar som att han åtminstone inser att han faktiskt har ett problem och att han egentligen inte vill ha det såhär. Det är tufft att komma ur ett missbruk men fortsätt visa att ni stöttar ett nyktert liv, visa att ni finns där när suget kommer över honom och att han hellre kan vända sig till er än till flaskan.. <3

Svar: Jag är så orolig att han gör så dumma saker. Det är så jäkla jobbigt att se hur bruten han är och att han känner att endast alkoholen kan trösta honom. Vilket sårar oss i omgivningen, att alkohol tröstar mer än våran närhet och ord. Jag försöker visa min kärlek för honom varje dag men varje gång jag hör han knäcka en öl blir det så svårt. Jag sticker ut taggarna och fräser. Vilket blir ännu jobbare för honom.

Tack för din fina och förstående kommentar Elly. Saknar dig. <3
selfharmer.blogg.se

2014-07-08 @ 00:58:21
URL: http://sedatives.blogg.se



Nathalie

Jag tror att alla former av missbruk kan jämföras med varandra. Det är otroligt svårt att förstå hur starkt begäret faktiskt kan vara, men det måste vara otroligt starkt med tanke på vad man utsätter sig själv och hela ens omgivning för., att ens missbruk till slut blir det viktigaste. Det här måste vara otroligt tufft för dig, tycker du är modig som skriver om det!
Hoppas din pappa återigen får den hjälp han behöver. Han har ju bevisat flera gånger att han faktiskt är kapabel till att klara av det, och att minsta lilla intag av alkohol förstör. Nolltolerans är nog det enda som verkligen går för att inte falla tillbaka!
Jag håller mina tummar!
Stor kram<3

Svar: Tack för din kommentar! Jag har alltid litat på min pappa till hundra procent och tror att han är kapabel till att verkligen sluta. Men när han gång på gång faller tillbaka i gamla vanor börjar man tröttna på att jämt tro på samma framgång. Du har troligtvis rätt att missbruket är så pass starkt att det är svårt att ta sig ur.
selfharmer.blogg.se

2014-07-08 @ 22:22:54
URL: http://envanligovanlignathalie.blogg.se



Anonym

Livets hårda skola har lärt mig ett och annat som jag egentligen inte vill veta.

Jag hoppas att du och din bror får er pappa på fötter, men i värsta fall så spelar det inte någon roll vad ni säger V, och inte heller vad er pappa svarar. Allt för ofta är det tyvärr så illa.
Själv så försökte jag allt, men det som i slutänden hjälpte bäst var att inte göra något. Inget!

Du ska inte säga god morgon, inte handla mjölk eller byta toarulle. Du ska inte finnas där. Ingen ska finnas där. Din pappa måste tvingas till att klara sig själv, bo för sig själv. Han kommer gå ner sig, men förhoppningsvis få syn på sig själv.

Den som bryr sig mest, är också mest benägen till att bli en enabler, den som håller missbruket under armarna.
Det spelar ingen roll hur många käppar du sätter i hjulen. Då är du ju "dum", och varför ska man ha dåligt samvete gentemot någon som är dum?
Det spelar ingen roll hur mycket du visar att du älskar honom. Då är han ju älskad, trots att han är alkoholist. Vilken bedrift...
Det spelar ingen roll att du förklarar hur illa han gör dig. Det vet han redan, men ljuger för sig själv om den saken. Han förringar ditt lidande, och förstärker sitt eget.
Få bär på så invecklade och förvridna livslögner som en missbrukare. Det går inte att veckla upp dem.

Jag vet inte om du sett filmen "When a man loves a woman"?

Svar: Det som du skriver kan mycket möjligt vara sant. Men för mig är det omöjligt att endast göra "inget". Jag skulle vilja testa det men jag är inte kapabel till att bara stå och kolla på. Jag tror att varje missbrukare behöver olika sätt för att ta sig ur ett missbruk. Vissa behöver bli lämnade ifred, falla ner hårdare än någonsin och förstå när dem står på botten, ensam.Medans andra behöver nära och kära som verkligen slår in i skallen att nu får det vara nog och ge ultimatum. Och jag tror att min pappa bara behöver känna sig älskad.. Men om det inte fungerar denna gång ska jag testa ditt tips. Tack.
selfharmer.blogg.se

2014-07-11 @ 11:41:49




Lämna en åsikt/feedback/konstruktiv kritik/whatevah:

Tilltalsnamn:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Dina ord:

Trackback