You're a liar, you're a cheater, you're fool.

2014-06-11 ☼ 17:48:00
Vad fint att alla läsare har troget stannat kvar på min blogg trots att jag inte har skrivit på ett tag. Det färgar mitt svarta hjärta till rött. 
Alkohol har hjälpt mig mycket de senaste dagarna. Så har även pratstunderna och skratten med arbetskollegorna hjälpt. Cigaretter och internetsurfande med E har kastat lite ljusa fläckar i detta mörka rum. Även flera timmar av spelande har fått mig att glömma tråkiga stunder i livet.

Har inte berättat det här för någon, vilket betyder att ni är dem enda som kommer få veta. Jag var i Örebro för några veckor sedan. Blev full och babblade om hur besviken morfar skulle bli på mig (eftersom jag spydde av alkoholen). Hur som helst, mot slutet av festen hamnade jag i soffan eftersom jag var så jäkla full och dräglig. Saken är den.. Den var en kille på festen och jag antar att han hade ögonen på mig hela kvällen. Det hände grejer i den där soffan och jag vet inte hur långt vi gick. Dagen efter frågade mina två bästavänner vad som egentligen hade hänt. Jag snäste bort frågan och sa att vi sov. Men ju mer jag tänker desto säkrare blir jag.
 

With the thousand eyes on me, I stumble on

2014-06-11 ☼ 17:23:36
Jag är mellan levande och död. Mina intressen som förr gjorde mig glad och fyllde mig med varm lycka är nu obetydliga. Jag som alltid har älskat läsning tycker nu att det är jobbigt att öppna en bok. Jag förlorade nog mig själv för en lång tid sedan. Jag tappade förståndet och det som gjorde mig till den jag var. Nu är jag en vilse själ i detta skepp kallat för kropp. Jag är troende och i alla liknande stunder som denna har min tro blivit starkare. Inte den här gången. Och hoppet och tron är väll det sista som lämnar en person?
    Mamma är värdelös. Så jäkla värdelös och tydligen helt tappad. Om jag hade varit en bättre lyssnare och mindre naiv hade jag gett upp hoppet om henne för en lång, lång tid sedan. Några veckor tidigare messade jag henne, fyllesms såklart. Berättade hur mycket jag saknade henne. Fick ett svar. Ringde upp. En Anders svarar. En Anders som inte känner min mor. Och jag förstod, hon har aldrig velat ha mig. Och det gör ont. Mer än vad ni kan föreställa er.

 
Har tagit avstånd från bloggen. Har försökt kämpa mot ångesten utan att spilla för mycket blod. Har världens bästa arbetskollegor så vardagen har ändå fungerat.