With the thousand eyes on me, I stumble on

2014-06-11 ☼ 17:23:36
Jag är mellan levande och död. Mina intressen som förr gjorde mig glad och fyllde mig med varm lycka är nu obetydliga. Jag som alltid har älskat läsning tycker nu att det är jobbigt att öppna en bok. Jag förlorade nog mig själv för en lång tid sedan. Jag tappade förståndet och det som gjorde mig till den jag var. Nu är jag en vilse själ i detta skepp kallat för kropp. Jag är troende och i alla liknande stunder som denna har min tro blivit starkare. Inte den här gången. Och hoppet och tron är väll det sista som lämnar en person?
    Mamma är värdelös. Så jäkla värdelös och tydligen helt tappad. Om jag hade varit en bättre lyssnare och mindre naiv hade jag gett upp hoppet om henne för en lång, lång tid sedan. Några veckor tidigare messade jag henne, fyllesms såklart. Berättade hur mycket jag saknade henne. Fick ett svar. Ringde upp. En Anders svarar. En Anders som inte känner min mor. Och jag förstod, hon har aldrig velat ha mig. Och det gör ont. Mer än vad ni kan föreställa er.

 
Har tagit avstånd från bloggen. Har försökt kämpa mot ångesten utan att spilla för mycket blod. Har världens bästa arbetskollegor så vardagen har ändå fungerat.


Lämna en åsikt/feedback/konstruktiv kritik/whatevah:

Tilltalsnamn:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Dina ord:

Trackback