Update from this hell

2014-11-30 ☼ 07:26:21
Jobbat två nätter i raden. Precis klivit av mitt andra pass. Nu blir det att åka hem och slagga. Sen kör vi sista natten. 
Just det, ska börja gå på rad från och med 1 januari. Tjänsten är på 75%, vilket blir bra med tanke på studierna. 
Annars: julkänslor, självmordstankar, prestationångest, obesvarad kärlek, alkoholproblem och isolering. Ska börja på meds igen och gå till en psykolog på vuxenpsyk again... Psykologen vill ta tag i mina alkoholvanor, men jag sa strängt nej. Jag vill inte tänka om eller sluta med alkoholen. Jag har fan inga problem. 

It's a worhtless thought.

2014-11-21 ☼ 20:27:04
 
Han säger något och upprepar sig. "Vadå?". Han säger igen: "Du förtjänar mer". Jag kollar upp på honom, mina tomma ögon möter hans. Hans varma ögon som är fyllda av hopp och liv. Jag tänker att nej, det är fan du som är värd mer än mig och mitt mående. Men jag tar hans hand, låter den få hamna på min rygg och han tar tag i mig. Trycker mig närmare. Hans hårda kramar är det bästa som finns, det som får mig att känna lite hopp och värme här i samhället. 
Jag älskar att kolla på allt som han gör. Hur han drar handen genom håret och skägget, hur han snarkar, hur bröstet trycks in och ut när han andas. hur han för gaffeln mot munnen, hur han tar en sipp från glaset fylld med mjölk eller juice, hur han går och hur han blåser in röken i lungorna. 
Han säger något fånigt och jag kommer på mig själv att jag ler. Försiktigt puttar jag bort en hårslinga som har hamnat fel och sparkar lite på marken. Han tänder en cigarett och frågar om jag vill ha. Jag skakar på huvudet, jag vill ägna den här stunden åt att kolla på honom. Men efter några bloss bestämmer jag mig för att tända en själv. Han lånar sin tändare. 

Men i slutet vill jag inte tömma hans ögon så som jag tömde mina ögon.
 

Vilka är ni egentligen?

2014-11-12 ☼ 19:21:35
 
Skitmånga bloggläsare, men får typ max en-två kommentarer på inläggen. Vilka är ni? Lider ni också av psykiska åkommor? Vill veta mer om er. Vet typ vilka fem av mina bloggläsare är. Berätta om er.
 
Annars då? Tog mig i arslet och skickade in en skoluppgift. Ligger så jäkla mycket efter för det är svårt att fokusera sig. Dessutom känns det onödigt att plugga om jag ändå inte lever liksom. Säger inte att jag kommer ta livet av mig men det lockar ganska mycket och skulle inte direkt bli ledsen ifall någon sköt mig och avslutade allting. Känns bara som att jag inte kommer leva efter julafton. Typ en månad kvar. Dags att göra saker från sin bucketlist kanske?

Chasing cars.

2014-11-11 ☼ 22:37:06
 
Rädsla. Omänsklig. Ångest. Hopplöshet. Mardrömmar. Prestationsångest. Stress. Tvång. Mörka tankar. Självhat. Självmord.
 
Jag lever i en mörk värld samtidigt som jag gör mitt bästa för att hitta ett ljus. Men så fort jag hittar en ljuskälla släcks den ganska fort. Jag hinner inte ens nudda eller värma mig. Ångesten drar mig ifrån gång på gång. Jag hatar, mest mig själv men även andra. Familjen och vännerna. Jag drar mig undan, är inlåst inne i badrummet större tiden av dagarna. Skruvar duschen på högsta styrka, låtsas att jag duschar. Men dem borde förstå snart att det inte är normalt. 
Tidigare har rakbladen varit ett föremål, ett hjälpande föremål. Nu är rakbladen vackra och fina. Jag tycker om känslan att alltid trycka hårdare för varje dag. Jag känner en makt, att kunna kontrollera hur djupt jag ska skära utan att sy eller dö. Fast skulle inte ha något emot att tappa kontrollen. 
Så säg inte att alla kan bli friska. Vissa är hopplösa och sitter fast i den här skiten tills dem lyckas ta livet av sig. Jag är en av dem. En av dem som egentligen inte vill ha någon hjälp. Jag ser ändå ingen framtid. Jag kan inte se mig själv om 10 år och det är så illa att jag inte ens ser mig själv om ett år. Jag ger mitt psyke tills julafton. Sen ger jag upp. För jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte.
 

Fett depp

2014-11-11 ☼ 11:43:06
Senaste tiden. Jag har druckit, gått vilse och börjat klä av mig alla kläder sent på natten utomhos. Skrapat upp mina armar och ben, slagits med min bästavän, skurit upp låret ännu mer. Pratat med A i telefonen nästan 5 timmar. Träffat A, supit, tagit en massa tabletter, knullat, ätit ute, kollat skräckfilmer med A och Syster. 
Pappa tog för mycket zoplikon med alkohol vilket resulterade till att polisen kom för att hämta honom. Han gömde sig i skogen, polisen gick upp med polishund och hittade honom. Tog honom till sjukhuset där dem ville skicka honom vidare till Akademiska i Uppsala, han rymde och blev efterlyst och polisen fick komma igen. 
 
 
Men jag lever. Jag är vid liv.
 

örebro och psyk

2014-11-07 ☼ 05:44:52
Åker iväg till Örebro i helgen. Det var en impuls. Men ska bli skönt. Är arg och deprimerad mesta tiden. Ska fira nyår med Göran och Christina. Christina hade frågat A men han sa att han kommer om det finns snygga singlar för han vill ha nyårsligg. Vet inte men tog ganska illa vid mig när jag hörde det.. 
Fick brev från psyk idag, ska dit den 25 november. Skönt att jag fick komma tillbaka även om det bara är en utredning för att se om jag ska få behandling. 

Jag är i ett destruktivt förhållande med Ångest.

2014-11-04 ☼ 23:50:21
Så jäkla najs att ha ett destruktivt förhållande med ångest. Så jäkla mysigt att jämt bli nertryckt av Ångest och skära upp kroppen inne i badrummet. Har försökt med alla medel för att få bort Ångest. Inget fungerar. Är fast i detta förhållande livet ut. 
Vill låsa in mig på badrummet och skära lite men har fan jobb imorgon. Vet Inte vad jag är mest besviken på, att jobbet gör så jag inte kan skada mig eller känslan att jag måste skada mig. Vet inte. Tror jag kommer skära mig iallafall ikväll. Alltså fitta vad jag hatar allt. 
Tips på andra saker man kan göra när ångesten är omöjlig och vägrar lyssna på en? Inte bita i citron, gå ut och gå eller hålla i en isbit. Något bra och effektivt. 

Vill skriva till A men något tar emot. Han är min bästavän men det kommer kännas så konstigt att skriva "Hej jag har fetaste ångesten. Trösta mig". Känns patetiskt på något sätt. Vill inte att folk ska tycka synd om mig eller se mig som någon attention-whore. Vad Fan ska jag göra

Fuck u.

2014-11-04 ☼ 13:20:27
 
Göran och jag är i ett bråk igen, andra gången under 4 veckor. Jag orkar nog inte. Helt ärligt, jag är trött. Jag är så jävla slut psykiskt och fysiskt och att hon ska hitta olika anledningar till att klaga på mig bryter ner mig totalt. Jobbigt att bära det själv också då mina andra vänner inte orkar höra på våra bråk, igen. Och jag förstår dem rakt igenom. Den här gången tänker jag inte krypa, den här gången säger jag rakt ut vad jag tänker och tycker. Och om hon vill säga upp kontakten så är det fine.