Flera år efter.

2014-09-09 ☼ 21:50:43
Är det inte konstigt? Att trots än det var flera år sedan våldtäkten skedde så är minnesbilderna lika starka som om det skulle ske i just denna skrivande stund. Efter flera år känner jag fortfarande hans händer över hela min kropp och jag är fortfarande psykiskt sjuk. En natt, det var allt som behövdes. Allt som behövdes för att förstöra en flickas liv och hennes familjs liv. Och han sitter där i sin del av stan och lever livet medans jag sitter mer ärr i kroppen och bestående minnesbilder i huvudet.
Jag känner mig så ynklig. Så liten och så jävla dum. Hur fan kunde jag vara så dum? Varför gjorde jag inte mer? Varför anmälde jag inte så fort jag kom hem? Varför drog jag tillbaka min anmälan? Alltså fyfan för mig själv. Hatar mig själv och min äckliga kropp. Jag kan inte förstå, hur män kan falla för någon som mig? Jag, 20 år och psykiskt störd. Jag har en ärrig kropp och drömmer mardrömmar. Hur fan kan jag bli speciell?

 
Jag vill ha en kram. Men istället sitter jag här med mitt femte vinglas.

Uriel

Sv: det går upp och ner för mig. Vissa dagar är okej, jag går i skolan, simmar en stund, kollar på film och är neutral. Andra dagar är helvete, jag har panikångest, flashbacks, är övertygad om att mitt liv bara är skit och inte värt att leva, att jag är smutsigast och äckligast i värden. Pendlar mellan "okej" och total skit. Det är ju rättegång snart mot mitt ex och det får mig att må ännu sämre. Jag äter iallafall, bara för att psykiatrin lovade mig behandling om jag gick upp i vikt. Jag har inte fått nån behandling, men har själv tagit kontakt med kvinnofridsmottagningen och går på samtal där. Jag hoppas alla mina problem ska magiskt lösa sig när rättegången är över, men det är naivt. Just nu försöker jag mest överleva dag till dag.

Jag tänker på dig med, har tänkt kommentera och sådär många gånger, men inte orkat riktigt. Är så nojig över rättegången och rädd att hans försvarare ska hitta nåt jag skrivit och använda det mot mig, så jag vågar knappt kolla bloggarna jag läser längre :/ jag hoppas livet behandlar dig lite bättre i alla fall <3

Svar: Men åh min fina underbara vän, det är så jobbigt för mig att höra vad du går igenom. Och då är det ju förstås ännu jobbigare för dig än för en som åhörare. <3
selfharmer.blogg.se

2014-09-09 @ 23:38:41
URL: http://uriel.webblogg.se/



missnot.blogg.se

Ibland spelar det ingen roll hur lång tid det går, det finns kvar där iallafall.
och det är klart att det alltid är mycket lättare att tänka ut i efterhand hur man skulle ha reagerat och agerat.
Var inte för hård mot dig själv, du är inte i närheten av så dålig som du tror.
Kämpa på <3

Svar: Tack <3
selfharmer.blogg.se

2014-09-10 @ 09:52:11
URL: http://missnot.blogg.se/



Elly

Nej, det är inte konstigt. 7 år har gått och fortfarande går det inte en dag utan att någonting påminner mig om det och kastar mig tillbaka i tiden. Varje.jävla.dag. Du måste komma ihåg att det inte är du som är dum, det är han som är en sjuk, vidrig, efterbliven jävel. Du är så stark och intelligent och mycket mer - därför faller de för dig, därför är du speciell. En vacker dag är allt detta bakom dig, du går igenom mycket skit men jag lovar att om du fortsätter kämpa så väntar lyckan på dig där på andra sidan. Var stark, vännen <3

Svar: Gud vad jag har saknat dig. Känns som flera år sedan jag pratade med dig.Tack för din kommentar <3
selfharmer.blogg.se

2014-09-10 @ 12:24:47
URL: http://sedatives.blogg.se



Karin

<3

Svar: <3
selfharmer.blogg.se

2014-09-13 @ 22:37:31




Lämna en åsikt/feedback/konstruktiv kritik/whatevah:

Tilltalsnamn:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Dina ord:

Trackback