When you're standing on the edge of nowhere, there's only one way up

2014-09-09 ☼ 18:05:00
Medan han ligger och håller om mig får jag en varm känsla. Det är första gången jag har sex med en person utan att drabbas av ångest och smuts. Det är första gången jag kan le efter ett intimt umgänge. På något sätt känner jag mig lycklig och älskad.
"Har du tänkt på det här tidigare?" Han smeker mitt hår. 
"Tänkt på vadå?" 
"Att ha sex. Vi två. Har du tänkt tanke på att ha sex med mig tidigare?"
"Ja. Ja, det har jag nog gjort.."
"Jag med. Det har väll ofta ploppat upp i huvudet. Vi har ju varit vänner så länge."
"Från och med då jag gick i 7:an. Det är ju några år."
Jag är 20 år och har precis haft sex med min bästavän. Och för första gången under alla dessa år känns det som att världen ler tillbaka. Jag lever i en annan värld i en vecka. Sedan skrattar världen åt mig och läkaren ger oss beskedet att farmor inte svarar på behandlingen. Och om hon inte svarar på den nya behandlingen blir det palliativ vård istället. 

 

Pappa börjar dricka, kallar mig för alkoholist för att jag dricker på vardagarna. Sitter på balkongen och kedjeröker med ett glas vin. På en dag får jag i mig en flaska vin. Och jag vet att det inte är bra. Och jag vet att alkoholism går i släkten. Men jag behöver det här.

Jag har flera bekännelser att erkänna. Min tro försvann under den tiden jag var på botten. Visst har jag alltid tröstat mig med att tron kommer tillbaka men på något sätt har det varit extra mörkt utan tron. 
Min syster och min bror har skrikit på mig och hotat. A har bett mig att ta det lugnt och att han kommer i helgen för att få mig på bättre tankar. Kanske vore världen gladare om jag gick iväg?

Tomas Krüger

Världen är snarare ledsen för att den är rädd för att du ska gå V. Det kan få räcka med din stackars farmor.

Jag har läst lite av det som du skrivit om henne, hur hon stöttat, peppat och älskat dig. Att trampa ner sig i alkoholistträsket för att hon inte orkar längre, är nog inte bra sätt att tacka henne på, det vet du. Samtidigt så är det här inte menat som ett "ryck upp dig för helvete inlägg". Jag förstår att det är jobbigt, usch som jag förstår.

Jag är inte religiös, vilket du kanske anat. Fast som liten snorunge drev jag ju min barnflicka i armarna på en religiös sekt, så jag kanske i alla fall kan räknas som någon sort rekryterare? I så fall så vill jag säga att den som inte orkar tro, i alla fall kan hoppas.

Försök få det där med A att funka V. Nu säger jag inte att du ska gifta dig och skaffa barn med honom, men det är det närmaste något sådant som du kommit. Skulle det gå så långt, så hoppas i alla fall jag att din farmor ser dig. :)

Svar: Jag blir alltid glad när jag får en kommentar från dig. Du kommer med så kloka ord och oftast är det sånt här jag behöver höra mer än "finns här" och "det blir bättre". För vem fan vet egentligen om det blir bättre. Man kan lära sig att leva med smärtan men det behöver inte betyda att det blir bättre.
Det med A kommer aldrig, aldrig någonsin att fungera. Vi har så olika framtidsplaner, vi är så olika. Och jag skulle aldrig våga riskera vår relation. Dessutom har han inte dem känslorna för mig och det har jag accepterat under senaste månaden. Jag har börjat släppa honom men hjärtat slår alltid lite fortare när jag får ett sms från honom och jag ler automatiskt när jag ser honom. Men som jag tidigare nämnt, man lär sig att leva med det. Till slut kommer jag över honom. Men jag vill absolut inte ha något önsketänkande gällande honom och mig. Jag nöjer mig som bästavän och liggkamrat.
Och tack ännu en gång för kommentaren.
selfharmer.blogg.se

2014-09-09 @ 20:45:37
URL: http://tomaskruger.se/




Lämna en åsikt/feedback/konstruktiv kritik/whatevah:

Tilltalsnamn:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Dina ord:

Trackback