Jag lever.

2015-03-31 ☼ 10:52:29
Varför är jag så dålig på att uppdatera bloggen? Varför hittar jag inga ord? Inga meningar? Inte ens en punkt?
Just idag är läget stabilt. Jag är varken glad eller ledsen. Håller på att fixa mig för jobbet. Hatar att jobba kväll, men det får gå. 
Vad händer annars i mitt patetiska och värdelösa liv? Jag träffar farmor så ofta som det går, hon ska till och med komma hit på fredag och äta lite påskmiddag. Är på jobbet alldeles för ofta. Köpt iPhone 6. Undviker min psykolog. Äter fortfarande antabus fast det är riktigt tufft att vara på fester med vännerna utan att dricka. 
 
Jag lever.

Psykfrågor.

2015-03-19 ☼ 12:18:40
Har du kontakt med en psykolog/läkare?
Ja, jag går hos en psykolog en gång i veckan och har kontakt med läkare via telefon ungefär varannan vecka. Annars går jag ganska regelbundet till vårdcentralen och träffar min husläkare p.g.a fysiska sjukdomar och blodprov. 

Äter du några mediciner?
Jag äter antabus 400mg tre gånger i veckan och Fluoxetin, äter också omeprazol och tar lactulose. 

Självskadar du dig?
Tyvärr har rakbladen fortfarande en betydande roll i mitt liv. 

Hur är dina sömnrutiner?
Ibland har jag lätt att somna men för det mesta tar det 2 timmar innan jag somnar. Under nattens gång vaknar jag flera gånger. Brukar somna runt 1-2 och vakna runt 7. 

Har du några matproblem?
Jag äter men maten smakar inte längre. Allt på tallriken känns tråkigt och som ett måste. Jag har gått ner ganska mycket i vikt. 

Relationer, hur funkar dem?
Jag skjuter undan folk och söker bråk. Relationer funkar inte alls i min vardag. 
 
Favoritlåt när du är nedstämd?
Blue and Alone av Weeping Willows. 

Favoritlåt när du är glad? 
Nobody To Love (radio edit) av Sigma. 
 
Senaste gången du grät?
Inatt. 

Välkommen 2015

2015-03-19 ☼ 08:28:47
 
Här är en antagligen alldeles för sen uppdatering. Men jag lever, jag har överlevt. Överlevt några av de jobbigaste månaderna i mitt liv. Stressen har varit uppe i halsen, tårarna har tagit slut, blodet har färgat alla kläder, skriket har tagit slut och aptiten är bortblåst. Men jag står upp.
Nu för tiden går jag hos psykologen en gång i veckan, idag ska vi gå djupare i behandlingen. Jag har ätit antabus sedan nyårsskiftet. För er som inte vet: nyårsnatten spenderades på akuten. 
Jobbet tar upp all min tid, men på något sätt är det skönt och det enda som gör mig glad i dagens läge. Arbetskollegorna som jag antaglingen spenderar all för mycket ledig tid på, jobbet som har ökats till 100%. 
A och jag fortsätter i samma takt och min kärlek till honom är starkare än någonsin. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, jag gråter om nätterna för jag saknar honom och under dagarna är jag orolig att han träffar en annan tjej.