Ärr.

2014-04-27 ☼ 23:45:00
Varmare väder kommer och det brukar innebära lättare kläder. Om man inte är en person med fula ärr och dålig självkänsla. Så fort jag tar bort min kofta dras allas blickar mot mina ärrfyllda armar. Inga ord sägs men bara deras blickar gör tillräckligt ont och sänker ytterligare på självkänslan. Jag vill kunna vara stolt och bara säga "A jag vet att armarna ser ut som motorsågsmassakerns offer men jag hade en tuff period", men istället drar jag på mig koftan igen och svettas och förblir likblek det här året också. 
Jag önskar att jag var en sådan person som skiter i vad andra tycker och bara kör mitt race men sådan är inte jag. Tydligen är andras åsikter viktigare än något annat och får jag lite kritik bryter jag ihop. Så jävla mesig. 
 
Att självskada sig är nog det jag ångrar mest av allt i livet. Aldrig någonsin kommer min kropp vara fin. Det här kommer jag att dras med i evigheter, även om ärr bleks så finns dem kvar. Jag hatar min kropp och min psykiska bakgrund. 

När man möter mannen som utnyttjar, borde väll redan ta slut?

2014-03-24 ☼ 23:18:05
Igår planerade jag ett självmord. Men som vanligt vågar jag aldrig genomföra det. Och det är frustrerande, att inte kunna ta sitt egna liv, kontrollera sina egna handlingar.  Jag vill inte ha fler ärr, jag vill dö. 

Ikväll planerar jag igen. Såg M.K idag. Förhoppningsvis är det tillräckligt stor anledning. 
Jag vill inte leva såhär. Jag vill inte kämpa längre. Det är jobbigt och tufft. Och det är något som ni aldrig kommer förstå.

23 Mars / sent på kvällen

2014-03-23 ☼ 22:30:28
Stå emot. Kämpa. Slå tillbaka. Håll huvudet högt. Ryggen rak. Och håll rakbladen långt borta.

Samma tankar precis innan första såret. Nu ligger jag i sängen, med röda lakan. Jag är så trött att leva såhär. Vill vara starkare. Vill inte vara såhär patetisk. Ska jag hålla på såhär vill jag inte leva alls. 
Fan.

Livslågan släcks när du inser hur krånglig och svart du egentligen är.

2014-02-18 ☼ 01:50:08
Det hela tar slut tror jag. Det är svårt att varje dag hitta småsaker att bli glad för. Jag vet att det är tungt för mina vänner och för min familj att ha mig här. Jag är svår och krånglig. Jag tar mycket plats och det är svårt att komma fram till mig. Folk ger upp mig gång på gång.
Jag ser inte någon framtid. Och det är så tungt och svårt att säga orden. Jag orkar inte plugga för jag ser ingen mening i det. Jag är fast i tiden och går aldrig framåt. Jag står och stampar. Stigen blir kortare och jag kan se stupet framför mig.

 
Ord räddar mig inte, kramar duger inte längre och i slutändan vann Han ändå. Han lyckades ta mitt liv. Han lyckades släcka min låga och V finns inte längre.
Förlåt för att mitt liv är så komplicerat. Men det finns ingen genväg. Jag har testat alla vägar och sluta döm mig. Jag orkar inte och jag är inte tillräckligt stark längre. Om jag ens någonsin var det.
Jag har inga krafter kvar.

Bed of roses

2014-02-16 ☼ 09:39:03
Är så arg på mig själv att jag skulle kunna hänga mig i ett träd.

00:16

2014-02-11 ☼ 00:16:51
Har haft en jobbig dag, punkt. 

Självskada

2014-01-13 ☼ 12:54:00
Var rätt så jobbigt igår på kvällen och natten. Skar mig kanske lite för mycket och kunde inte sluta. I all denna panik messade jag Elly. Så fin som hon är så messade hon mig under tiden och till slut kunde jag faktiskt lugna ner mig och släppa rakbladet. 
Har lovat mig själv att aldrig göra det här igen. Jag ska aldrig mer skära mig och jag ska aldrig mer tillåta mig att trycka ner mig så mycket som jag gjorde igår.



Idag ömmar det över hela kroppen.
 

Being dead seemed better than being hopeless

2013-11-06 ☼ 18:29:54


Det är med sorg i hjärtat, som jag måste meddela, att den där livsglädjen jag hade förut, är helt borta. Även om glädjen bara var en pytteliten procent så orkade jag åtminstone med vardagen. Nu måste jag kämpa, kämpa för något som inte verkar värt det. Jag ser ingen anledningen till att gå upp på morgonen och jag har för mycket ångest för att kunna somna. Hallå, kan man ha för mycket ångest? Ja, jag är precis vid gränsen. Gränsen till vadå? Ja, det kan ni klura ut. 
Vill träffa A och gråta ut, vill träffa någon vän och prata ut. Men ingen finns här. Jag har tre vänner. varav den ena är min syster, den andra bor i Örebro och den tredje är min olyckliga kärlek. Min syster kan inte träffa mig, den andra är för långt borta och den tredje jobbar hela tiden och har inte tid för mig. 
 
 

Bilolycka. Andas. Du kommer bli bra. Andas

2013-10-27 ☼ 22:18:01
Så plockas rakbladen fram och jag funderar på varför jag finns. Livet är inte bra trots att det är en gåva från Gud. Jag fattar att man ska kämpa men någongång tar krafterna slut. 
Ikväll vill jag skära djupare och låta det röda vattnet rinna. Ikväll är jag inte V. 

20 oktober 2013

2013-10-20 ☼ 22:45:58
Plockar fram rakbladen och sliter upp handlederna. Ikväll orkar jag inte längre.

Skärsår

2013-10-11 ☼ 02:22:25
Nya sår, blodiga lakan och ett blött ansikte. Jag hatar ångest helt enkelt. 
Fan att alla sover. 

#thesunproject

2013-09-30 ☼ 11:22:48



Smskontakt med mina läsare?

2013-09-11 ☼ 22:00:00
Hehe, har fixat nya och vassa rakblad. Känner mig som en lycklig flicka på julafton. Det här är min present, från allmänheten, tre st rakblad och massa tårar. 
Alkoholen står ju här i bokhyllan bredvid men något säger mig att jag borde låta bli egentligen. Jag borde inte dricka mer alkohol, det slutar aldrig bra. 
 
Förövrigt, mitt i detta kaos av rakblad och %-aktig dricka, vilka vill ha mitt mobilnummer, tänkte börja ha kontakt med mina läsare på ett annat sätt. MEN, eftersom jag är anonym så vill jag ju inte ge ut numret till vem som helst. Men släng iväg ett mail så får vi se! Kram. 
 
Nu ska jag återgå till min fina julklapp.

Helvete

2013-09-11 ☼ 21:13:00