När kroppen går på automatik.

2016-04-10 ☼ 13:35:26
 
Jag kommer nog aldrig bli som dem, jag kommer nog aldrig kunna vara "hon". Men här står jag, mitt i smeten, står jag här och letar desperat efter hjälp. Jag skriker, jag gråter och slåss men det är ingen som ser mig. Ingen ser mina bekymmer, ingen hör mitt rop på hjälp. 
Fan, alla lämnade mig. Vart är mina vänner? Var är A? Göran? Örebro? 
Hittade så många vänner men alla försvann fortfarare än vad jag hann limma fast dem hos mig. Jag är evigt dömd att vara ensam. 
 

Börjar blogga igen,

2016-02-11 ☼ 01:17:39
Hur kan jag fortfarande ha flera unika besökare varje dag även om jag inte bloggar?
 
Jag tänkte ta upp det här med bloggandet igen. Ska börja göra en ny design nästa vecka så kanske jag blir sugen på bloggandet igen. Känns som jag kanske är i behov av att skriva av mig då jag har slutat gå till psykologen. Tro mig, det har hänt väldigt många nya saker sedan sist. Men det kan jag ta i ett senare inlägg. Tänkte mest meddela att jag lever och att jag tänker ta upp bloggandet igen. Kul?

Uppdatering 20150707

2015-07-07 ☼ 19:01:14
Hej, jag lever. I ett jobbigt och ensamt läge så lever jag ännu. Förlåt för er som jag har oroat, har bara varit så upptagen och lagt bloggandet åt sidan en stund. Men nu är jag tillbaka.
Senaste gången ni fick läsa om mitt liv var den 31/3-15. Det har gått 4 månader där emellan och som ni förstår har det hänt väldigt mycket.
Har förlorat en nära vän som omkom i en bilolycka, så gick på min första begravning. Till en vän som är yngre än mig. Det var en helt sjuk känsla. Så overkligt men så väldigt fint. Fick också veta att min farbror har hudcancer och jag var tvungen att avliva min trogna och vackra hund Ludde som har funnits i mitt liv i 16 år. Farmor har blivit sämre och det är jobbigt att se henne så svag och deprimerad. Gått upp 100% på jobbet medans kroppen har gått ner väldigt mycket i vikt. Har haft lite olika incidenter med alkoholen sen sist också. 2 gånger har jag hamnat på sjukhuset p.g.a alkoholintox sedan mars. Sist jag drack var i lördags vilket resulterade till att mina två bästavänner Göran och C har skrivit till varandra att jag behöver riktig hjälp och dem har tagit avstånd från mig nu. C skrev till och med till mig att jag bara vill "knulla allt och alla", men det är tydligen okej att säga. För fy skam om du dricker dig full men det är helt okej att skriva kränkande meningar till sin bästavän. 
Självskadandet? Ja, det finns fortfarande här, fick tillbringa en hel dag på psykiatrin för en månad sedan. 
 
 
Jag är snart 21, men det känns som att jag beter mig som en 14åring. Jag känner mig inte vuxen någonstans. 

Jag lever.

2015-03-31 ☼ 10:52:29
Varför är jag så dålig på att uppdatera bloggen? Varför hittar jag inga ord? Inga meningar? Inte ens en punkt?
Just idag är läget stabilt. Jag är varken glad eller ledsen. Håller på att fixa mig för jobbet. Hatar att jobba kväll, men det får gå. 
Vad händer annars i mitt patetiska och värdelösa liv? Jag träffar farmor så ofta som det går, hon ska till och med komma hit på fredag och äta lite påskmiddag. Är på jobbet alldeles för ofta. Köpt iPhone 6. Undviker min psykolog. Äter fortfarande antabus fast det är riktigt tufft att vara på fester med vännerna utan att dricka. 
 
Jag lever.

Välkommen 2015

2015-03-19 ☼ 08:28:47
 
Här är en antagligen alldeles för sen uppdatering. Men jag lever, jag har överlevt. Överlevt några av de jobbigaste månaderna i mitt liv. Stressen har varit uppe i halsen, tårarna har tagit slut, blodet har färgat alla kläder, skriket har tagit slut och aptiten är bortblåst. Men jag står upp.
Nu för tiden går jag hos psykologen en gång i veckan, idag ska vi gå djupare i behandlingen. Jag har ätit antabus sedan nyårsskiftet. För er som inte vet: nyårsnatten spenderades på akuten. 
Jobbet tar upp all min tid, men på något sätt är det skönt och det enda som gör mig glad i dagens läge. Arbetskollegorna som jag antaglingen spenderar all för mycket ledig tid på, jobbet som har ökats till 100%. 
A och jag fortsätter i samma takt och min kärlek till honom är starkare än någonsin. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, jag gråter om nätterna för jag saknar honom och under dagarna är jag orolig att han träffar en annan tjej. 


It's a worhtless thought.

2014-11-21 ☼ 20:27:04
 
Han säger något och upprepar sig. "Vadå?". Han säger igen: "Du förtjänar mer". Jag kollar upp på honom, mina tomma ögon möter hans. Hans varma ögon som är fyllda av hopp och liv. Jag tänker att nej, det är fan du som är värd mer än mig och mitt mående. Men jag tar hans hand, låter den få hamna på min rygg och han tar tag i mig. Trycker mig närmare. Hans hårda kramar är det bästa som finns, det som får mig att känna lite hopp och värme här i samhället. 
Jag älskar att kolla på allt som han gör. Hur han drar handen genom håret och skägget, hur han snarkar, hur bröstet trycks in och ut när han andas. hur han för gaffeln mot munnen, hur han tar en sipp från glaset fylld med mjölk eller juice, hur han går och hur han blåser in röken i lungorna. 
Han säger något fånigt och jag kommer på mig själv att jag ler. Försiktigt puttar jag bort en hårslinga som har hamnat fel och sparkar lite på marken. Han tänder en cigarett och frågar om jag vill ha. Jag skakar på huvudet, jag vill ägna den här stunden åt att kolla på honom. Men efter några bloss bestämmer jag mig för att tända en själv. Han lånar sin tändare. 

Men i slutet vill jag inte tömma hans ögon så som jag tömde mina ögon.
 

Vilka är ni egentligen?

2014-11-12 ☼ 19:21:35
 
Skitmånga bloggläsare, men får typ max en-två kommentarer på inläggen. Vilka är ni? Lider ni också av psykiska åkommor? Vill veta mer om er. Vet typ vilka fem av mina bloggläsare är. Berätta om er.
 
Annars då? Tog mig i arslet och skickade in en skoluppgift. Ligger så jäkla mycket efter för det är svårt att fokusera sig. Dessutom känns det onödigt att plugga om jag ändå inte lever liksom. Säger inte att jag kommer ta livet av mig men det lockar ganska mycket och skulle inte direkt bli ledsen ifall någon sköt mig och avslutade allting. Känns bara som att jag inte kommer leva efter julafton. Typ en månad kvar. Dags att göra saker från sin bucketlist kanske?

Chasing cars.

2014-11-11 ☼ 22:37:06
 
Rädsla. Omänsklig. Ångest. Hopplöshet. Mardrömmar. Prestationsångest. Stress. Tvång. Mörka tankar. Självhat. Självmord.
 
Jag lever i en mörk värld samtidigt som jag gör mitt bästa för att hitta ett ljus. Men så fort jag hittar en ljuskälla släcks den ganska fort. Jag hinner inte ens nudda eller värma mig. Ångesten drar mig ifrån gång på gång. Jag hatar, mest mig själv men även andra. Familjen och vännerna. Jag drar mig undan, är inlåst inne i badrummet större tiden av dagarna. Skruvar duschen på högsta styrka, låtsas att jag duschar. Men dem borde förstå snart att det inte är normalt. 
Tidigare har rakbladen varit ett föremål, ett hjälpande föremål. Nu är rakbladen vackra och fina. Jag tycker om känslan att alltid trycka hårdare för varje dag. Jag känner en makt, att kunna kontrollera hur djupt jag ska skära utan att sy eller dö. Fast skulle inte ha något emot att tappa kontrollen. 
Så säg inte att alla kan bli friska. Vissa är hopplösa och sitter fast i den här skiten tills dem lyckas ta livet av sig. Jag är en av dem. En av dem som egentligen inte vill ha någon hjälp. Jag ser ändå ingen framtid. Jag kan inte se mig själv om 10 år och det är så illa att jag inte ens ser mig själv om ett år. Jag ger mitt psyke tills julafton. Sen ger jag upp. För jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte.
 

Fett depp

2014-11-11 ☼ 11:43:06
Senaste tiden. Jag har druckit, gått vilse och börjat klä av mig alla kläder sent på natten utomhos. Skrapat upp mina armar och ben, slagits med min bästavän, skurit upp låret ännu mer. Pratat med A i telefonen nästan 5 timmar. Träffat A, supit, tagit en massa tabletter, knullat, ätit ute, kollat skräckfilmer med A och Syster. 
Pappa tog för mycket zoplikon med alkohol vilket resulterade till att polisen kom för att hämta honom. Han gömde sig i skogen, polisen gick upp med polishund och hittade honom. Tog honom till sjukhuset där dem ville skicka honom vidare till Akademiska i Uppsala, han rymde och blev efterlyst och polisen fick komma igen. 
 
 
Men jag lever. Jag är vid liv.
 

Fuck u.

2014-11-04 ☼ 13:20:27
 
Göran och jag är i ett bråk igen, andra gången under 4 veckor. Jag orkar nog inte. Helt ärligt, jag är trött. Jag är så jävla slut psykiskt och fysiskt och att hon ska hitta olika anledningar till att klaga på mig bryter ner mig totalt. Jobbigt att bära det själv också då mina andra vänner inte orkar höra på våra bråk, igen. Och jag förstår dem rakt igenom. Den här gången tänker jag inte krypa, den här gången säger jag rakt ut vad jag tänker och tycker. Och om hon vill säga upp kontakten så är det fine.
 

Uppdatering

2014-10-29 ☼ 16:08:30
A spenderade fredagen och fredagsnatten hos mig. Tiden bestod av alkohol, röka, kolla Vikings och knulla. Väldigt mycket av det sistnämnda. Till slut var vi båda så slutkörda att vi inte pallade något mer. Men det var en mysig natt. Jag kände mig så varm och faktiskt älskad. Kanske inte älskad som kom-så-gifter-vi-oss, men älskad som bästavän. Och det känns skönt att det inte är awkward mellan oss två utan att vi fungerar som tidigare. Nu har tiden inte gått så långt men jag tror faktiskt att det här kan fungera. Att ha sex och inget mer. 

 
Förövrigt är jag inne i en djup depression. Skadade mig själv i förregår, hela låret består av skärsår nu och jag känner mig så jävla patetisk. Mest för att jag hade lovat dyrt och heligt att aldrig mer röra rakbladen. På jobbet måste jag byta om inne på toaletten för att folk inte ska se mitt lår. Men det smärtar när något kommer åt låret och jag får skylla mig själv.
Har ringt vuxenpsyk och har en telefontid imorgonbitti vilket känns bättre. Jag klarar inte detta på egen hand längre. Måste ha hjälp. 

När alkoholen tar över.

2014-10-05 ☼ 20:00:18
A hör av sig och frågar om jag ska med ut och dricka. Det blir han, jag och Ante. Så vi drar ut till en lokal bar, sitter och slänger i oss några öl och efter en timme ringer Göran och frågar vad vi gör. Göran bestämmer sig för att komma med hennes kille och killens kompis. Så vi sitter där och super tillsammans och jag märker på långa vägar att jag har druckit för mycket. Men det stoppar mig inte utan så fort jag har druckit upp beställer jag nytt. På baren sker en liten incident och det slutar med bråk och vi måste avlägsna oss från platsen.
Efter ett tag bestämmer vi oss för att röra oss till en skola i närheten, där A får hålla mig hela vägen. Det slutar med att jag och A tar på varandra i fyllan tills Göran stoppar oss. 
Så vi kommer till skolan, jag mår bajs och behöver spy. A sitter och håller upp mitt hår medans dem försöker få igång en eld. Reff (kompisen till Görans kille) tycker det är en bra idé att kissa på elden så vi avlägsnar oss för att åka hem. Medans vi väntar på bussen ligger jag på marken och sover. Under tiden jag sov skedde något bråk. Tydligen hade några killar börja bråka med Reff och han blev galen och började kaxa tillbaka. Efter typ några minuter kommer ett helt gäng med killar som letar efter Reff. Reff hade redan försvunnit och dem börjar skrika på Görans kille. Han skriker tillbaka och jagar upp dem till tågstationen. Ungefär här vaknar jag av att Göran bölar, A och Ante ska gå upp för att hjälpa Görans kille och Reff. Efter bara någon minut kommer polisen och vi får ge signalament på killarna (eller mest Göran för jag har fan ingen aning vad fan som skedde). 
Kommer hem och vill dricka lite vin, slår ner glaset så det går sönder. Lägger mig i sängen och gråter. Vaknar en timme senare av att jag behöver spy. Somnar om, vaknar igen och spyr. Klockan nio väckte pappa mig för att vi skulle iväg. Tio över nio spyr jag och ungefär allt jag har gjort idag är att vila.
 
 

handleder.blogg.se

2014-09-29 ☼ 10:41:10
Idag ska jag träffa fina handleder. Vi har inte träffats på ett år vilket ska bli kul att se henne igen. Snacka skit och lämna mitt rum som jag har isolerat mig i. Det är en jättefin tjej och ni som inte läser hennes blogg rekommenderar jag att ni gör det. Hon bloggar om sin vardag och hur hon överlever sina dagar. Jätteintressant. Lämna gärna en kommentar också.
 

Uppdatering om Göran: Hon har svarat på smset. Hon skrev att det är tråkigt men det fixar sig. Typiskt henne men det får mig att inse att vi endast är sommarvänner. Som en sommarflört på ett kollo. Och jag är den parten som bara vill ha mer och hon är den parten som har en pojkvän utanför kollot och därför inte har någon användning av mig. 
Något som gör mig ännu mer irriterad, min bästavän Örebro tycker inte om Göran och vår relation. Och Göran tycker inte om Örebro. Men dem två kan träffas och ha kul medans Göran aldrig har "tid" för mig. Intressant hur världen fungerar. Jag är inte svartsjuk på dem men det är just hur dem två sitter och snackar skit om varandra till mig och sedan träffas dem i smyg som är lite jobbigt. Eller okej, jag är svartsjuk. En svartsjuk vän som sitter mellan två lögnare.


göran - cloe forever - MVH göran

2014-09-27 ☼ 20:00:00
Ibland önskar jag att Göran skulle vara en annan person. Ta mig inte fel, jag älskar henne och vi delar underbara minnen och historier tillsammans. Men då och då kan jag inte låta bli att tänka på hur hon behandlar mig. Att hon alltid letar fel i  det jag gör, skuller all världens problem på mig och tynger mina axlar. Mina andra vänner har varnat mig och sagt att om Göran sviker och lämnar mig kommer dem inte trösta mig. Mest för att Göran har gjort så tidigare och det börjar bli jobbigt för dem att trösta om samma sak om och om igen.

 
Jag märke på Göran att hon försöker hitta på olika sätt att såra mig. Genom att skriva konstiga och absurda sms, lägga upp bilder på folk för att reta mig och helt plötsligt sluta svara på sms. 
"Helt ärligt tror jag inte att jag pallar det här."
"Vadå?"
"Att vi glider ifrån varandra".
Jag väntar fortfarande på ett svar. En del av mig vill tjata på henne och den andra delen vill inte sjunka så lågt att jag visar mig underlägsen. Jag står utan en aning om vad fan jag ska göra. Ska jag kämpa hårdare eller ska jag bara låta att rinna ur sanden? Om jag frågar mina vänner säger dem såklart att jag ska dumpa henne. Men det känns så fel att dumpa en vänskap som jag har delat med henne i flera år, speciellt när det har varit en sådan intensiv sommar mellan oss. Röka på, dricka oss fulla så vi spyr och glömmer bort vilka vi är, bli uppraggade på krogen av främmande människor och sena nattpromenader. 

Politik

2014-09-15 ☼ 19:51:20
Ojoj vilka problem Stefan Löfven sitter med just nu och jag kan verkligen bara sitta här och le. När Alliansen slogs ner från regeringen och både Reinfeldt och Borg avgick från Moderaterna blev det ett stort bakslag för dem blåa. Men att se S ha sådana problem att få stöd från både C och FP utan framgång blir jag ändå lite glad. S har verkligen ingen chans och det ska bli intressant att se hur Löfven ska lösa problemen med V och samtidigt komma fram med en budgetplan.
 
Plåster på såren.

A och C hemliga samtal.

2014-09-14 ☼ 13:44:03

Tydlligen har A och min bästavän från Örebro haft ett samtal om mig och mitt "beteende". Dem tycker att det har gått för långt med min relation till alkohol. Samtidigt har A sagt till henne att han "förstår" mitt beteende. Vänta, vadå förstår? Det finns inget att förstå. Jag dricker när jag vill och jag har fortfarande kontrollen att lägga av med alkoholen när jag vill. Att jag är full på mina lediga dagar är inget hinder för någon. 
"Hur går det i skolan V?"
"Vadåra?"
"A berättade att du inte har gjort några uppgifter. Vi har pratat om att du dricker för mycket."
"Men vadå? Jag var ju förfan nykter i torsdags"
"Det handlar inte om att du inte dricker varje dag längre. Det handlar om att du dricker och när du väl dricker så kan du inte stoppa dig. Om inte du har slutat med alkoholen kommer A över till dig och bankar vett i dig."
Jag är lite trött på allas försök att spela min mamma. Jag sköter mig själv, jag är 20 år och jag klarar mig själv. Ge mig en chans att stå på egna fötter då och då. 
 

When you're standing on the edge of nowhere, there's only one way up

2014-09-09 ☼ 18:05:00
Medan han ligger och håller om mig får jag en varm känsla. Det är första gången jag har sex med en person utan att drabbas av ångest och smuts. Det är första gången jag kan le efter ett intimt umgänge. På något sätt känner jag mig lycklig och älskad.
"Har du tänkt på det här tidigare?" Han smeker mitt hår. 
"Tänkt på vadå?" 
"Att ha sex. Vi två. Har du tänkt tanke på att ha sex med mig tidigare?"
"Ja. Ja, det har jag nog gjort.."
"Jag med. Det har väll ofta ploppat upp i huvudet. Vi har ju varit vänner så länge."
"Från och med då jag gick i 7:an. Det är ju några år."
Jag är 20 år och har precis haft sex med min bästavän. Och för första gången under alla dessa år känns det som att världen ler tillbaka. Jag lever i en annan värld i en vecka. Sedan skrattar världen åt mig och läkaren ger oss beskedet att farmor inte svarar på behandlingen. Och om hon inte svarar på den nya behandlingen blir det palliativ vård istället. 

 

Pappa börjar dricka, kallar mig för alkoholist för att jag dricker på vardagarna. Sitter på balkongen och kedjeröker med ett glas vin. På en dag får jag i mig en flaska vin. Och jag vet att det inte är bra. Och jag vet att alkoholism går i släkten. Men jag behöver det här.

Jag har flera bekännelser att erkänna. Min tro försvann under den tiden jag var på botten. Visst har jag alltid tröstat mig med att tron kommer tillbaka men på något sätt har det varit extra mörkt utan tron. 
Min syster och min bror har skrikit på mig och hotat. A har bett mig att ta det lugnt och att han kommer i helgen för att få mig på bättre tankar. Kanske vore världen gladare om jag gick iväg?

Im such a fool.

2014-09-06 ☼ 21:02:37
Har så mycket runt mig i denna stund och därför har bloggen blivit ganska stel och tom. Är inne i min jobbiga period och att farmor fortfarande ligger på sjukhus är otroligt tungt. Samtidigt har det blivit stelt mellan mig och A och jag vet inte riktigt om jag ska ångra sexet. 

Jag återkommer när jag finner orden.

Dina jävla värdelösa löften.

2014-08-31 ☼ 16:08:25
Han ligger där i soffan och ropar på mig. Jag drar en djup suck och önskar att jag inte fanns något mer. Jag tittar in i vardagsrummet och ser honom med en spyhink framför sig. Alkoholen har vunnit igen och jag har helt förlorat mitt förtroende för honom. Aldrig mer ska jag tro på hans värdelösa ord. Och när jag tar upp det här pratar han om att det är jobbigt med farmor, att hon är döende. Ja, det kan jag förstå, men det är fan jobbigt för mig och oss andra och inte fan ligger vi där i soffan och spyr. 
Pappas alkoholberoende är inte okej. Det är inte okej att falla tillbaka såhär många gånger.

 
Samtidigt har jag fallit tillbaka in i depressionen och ska börja med mediciner igen. Samtidigt försöker jag le på jobbet och koncentrera mig med skoluppgifterna. Men det är svårt. Jag tror inte att jag klarar det här. Helt ärligt.

Farmor

2014-08-19 ☼ 21:45:16
Det bröt ner mig att besöka farmor på sjukhuset. Kom in i rummet med min brors tjej och det första jag sa var "det är inte farmor". Hon hade tynat bort och ansiktet var svullet av alla mediciner. Men hon har var ändå så tunn. Så skör. Min fina farmor. Farmor som alltid har stått bakom mig och knuffat på mig när jag har velat dö. Farmor som lärde mig om preventivmedel och mens. Farmor som alltid frågar hur det är mellan mig och mamma. Farmor som alltid säger "strunta i henne. Hon är inget att ha. Du förtjänar bättre".
Farmor är min mamma och hennes död skulle bryta ner mig mer än min mammas. Pratade med sjuksköterskan på sjukhuset. Hon äter inte utan får dropp, andningen är så dålig att hon har syrgasmask. När hon dricker spyr hon i stora mängder. Hon får inte dö. Nej. Hon ska hinna se mitt första barn, hon ska närvara på mitt bröllop. 

Hon pratar inte mycket, men upprepar det man säger.
"Farmor har du ont?"
"Ont"
"I hela kroppen?"
"Hela kroppen"

Men hon visade gott tecken igår.
"Snälla ni. Jag är så hungrig. Snälla ni"
Jag sprang och hämtade en pudding och matade henne. En liten sked och sedan var hon mätt. Men hungerkänslor är ju ett gott tecken.
"Orkar inte"
"Farmor, vad orkar du inte?"
"Leva"
Och mina tårar forsade ner.
Vi har sagt nej till åtgärder för att återuppliva henne. Får hon hjärtestillestånd kommer inte sjukhuset göra något förutom sätta in morfin om hon har smärtor. Även om det är ett tungt beslut så är det egoistiskt att hålla kvar henne i livet mot hennes vilja. Jag förstår ju att hon har ont och att återuppliva henne skulle inte vara värt det. På grund av hennes ålder gör det bara mer ont än nytta och risken att knäcka revbenen är för stor. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har ingen energi att hämta. 

Tidigare inlägg