"en helt otrolig dotter"

2014-04-12 ☼ 19:57:22
"Jag vill inte ha kontakt med henne, det var mest för hans skull. Visst saknar jag att ha en mamma men jag har dig så det är okej. Det är hon som förlorar och inte jag."
"Du vet vad jag tycker, det är 'hon' som förlorar en helt otrolig dotter"
 
Min pappa är den bästa personen som finns i världen helt enkelt. Jag behöver ingen jävla mamma när pappa klarar de två rollerna helt utmärkt!

 

2014-02-02

2014-02-02 ☼ 12:48:00
Imorgon rymmer jag från verkligheten. Åker iväg med min syster till Finland. Men ta det lugnt, jag kommer hem på onsdag igen ;)
 
 
Det gick verkligen inget bra hos mami igår. Orkar inte med det här, eller med henne. Hoppet är borta och det kommer aldrig bli något mellan mig och mamma. Därför har jag också besämt mig för att byta mellannamn och har skickat in till skatteverket. 
 
Under tiden jag är i Finland kan ni slänga upp lite frågor till mig. Har endast fått en fråga trots att läsarantalet har ökat. Come on guys.

You're still beautiful to me, cause you're my Mom

2014-01-28 ☼ 17:33:54
Det kanske var det bästa hon kunde göra. Att lämna mig här ensam i den stora läskiga världen. kanske det bästa var att lämna utan att säga hejdå. För ett hejdå hade kanske sårat mig mer.
Det bästa kanske är att lämna sin dotter ifall man lider utav psykiska sjukdomar. Pappa fanns ju, det kanske var så hon tänkte. att han kunde ta hand om mig. Och han fick ju hjälp av min storebror och min storasyster som matade mig när pappa var upptagen med jobben. Jag borde nog sluta klandra henne. Hon gjorde nog det bästa valet. Att ha en psykiskt sjuk mamma är nog inte bra för någon.



Men jag kan inte sluta vara avundsjuk. Avundsjuk på både vänner och syskonen. Dem som växte upp med sin mamma och som har minnen. Lyckliga barndomsminnen. Och att alla dem hade en mamma som dem kunde rådfråga om t.ex. sin mens. Eller att vara avundsjuk på syskonen när dem berättar om minnen de har med mamma och pappa. Jag har inga alls. Inga minnen om hur dem var tillsammans. Det enda jag har är ett bröllopsfoto som jag brukar fantisera mig in i. Låtsas att jag var den som tog fotot och hur vi alla skrattar efter. För det ser ut som att det blåser när bilden är tagen. Även om det bara är i min låtsasvärld så blir jag lycklig och varm i några sekunder.
 
Jag antar att det kommer i omgångar. Mina tankar om mamma kommer i omgångar. Just nu tänker jag extra mycket på mamma. Jag är nervös och stressad. På lördag ska jag nämligen till min storebror och ha fest. Han bor hemma hos mamma. Jag ska vara i mammas hus, äta på hennes tallrikar, fimpa mina cigaretter i hennes askkopp och värst utav allt (eller kanske bäst utav allt?), jag ska åka i mammas bil med mamma som förare. Vad ska jag säga? Ska jag säga något eller ska jag bara sitta tyst i bilen? Ska jag ens komma på lördag?

"Hej mamma. Gott nytt år. Hoppas året blir bra för dig. Saknar dig."

2014-01-09 ☼ 21:13:40
"Hej mamma. Gott nytt år. Hoppas året blir bra för dig. Saknar dig."
Jag klickar på skicka på min iphone. Hör ljudet som bekräftar att meddelandet är skickat. Så, nu är det gjort. Nu är det för sent för att ångra sig, för sent för att radera alla bokstäver. 
Det är tisdagen den 31:e december 21:55 som ett meddelande skickas iväg. Ett hopplöst meddelande från en dotter till en mor.
Det skickades aldrig ett meddelande tillbaka från mor till dotter. Dottern står fortfarande med mobilen i handen. Greppet blir lite hårdare och tårar faller ner från kinderna. För hon vet att med sin mamma är hon starkare och lyckligare. När mobilen vibrerar hoppar hon till och hoppas jämt att det är modern. 

 
Det är torsdag den 9:e januari 20:42 och jag väntar fortfarande. Bara ett tack eller ett okej. Det är väll inte för mycket begärt? Jag vill bara ha bekräftelse från henne, veta att hon ser och tänker på mig också. Jag vill tro att meddelandet fungerar som ett lim och att hon aldrig mer lämnar min sida. Hon måste komma tillbaka,jag är beredd att glömma allting och bara älska henne istället. 

 
Det här är bara ett rop på att bli älskad. Utav min egna mamma. Det här är ett patetiskt skrik efter hjälp. Nu åker jag iväg och försöker bli älskad på andra äckliga sätt. Jag har absolut ingenting kvar här. Vill bara ha kärlek och känna att jag behövs. 
Sover hos F. Älskad på fel sätt.